- Sleepless in Oxhagen -
Klockan är snart 5 och jag sitter i soffan, klarvaken.
Nu är det 6 dagar sedan jag lyckades somna ungefär samtidigt som Reine, ja det var natten mellan nyårsafton och nyårsdagen och förmodligen endast för att vi var vakna till runt 3-tiden.
Får hela tiden höra "njut av lugnet sålänge det varar, innan bebisen kommer, sen blir det inte mycket vila..." men jag får ju inte sova iallafall, så jag kunde lika gärna ha en bebis att umgås med på nätterna. En sak kan man väl se som positivt i att jag inte kan sova, jag har ju vant mig vid sömnlösa nätter och att vakna efter ett par timmars sömn och sen somna om igen efter någon timme.
Det vore bara skönt att ha något att göra när man ändå inte får sova, gosa med sitt barn till exempel.
Det är så många olika saker som händer på nätterna; det kryper och kittlar i benen och armarna, jag har ont i ryggen, det känns som om hela blygdbenet ska gå av när jag vänder mig i sängen... osv osv.
Men tankarna som virvlar runt i huvudet är väl det som håller mig vaken allra mest. Det handlar om bebisen, såklart, och allt runt omkring henne. Dagar, veckor, månader och timmar fladdrar omkring i skallen och min hjärna försöker räkna ut en genväg till förlossningen, det känns som jag varit gravid i en evighet och nu tycker jag det kan bli februari så hon är färdig och kan komma ut. Jag tror inte jag orkar bli större än såhär, jag kan inte resa mig upp ur soffan, kan inte vända mig i sängen eller resa mig ur sängen, jag kan inte gå normalt (känns som någon kört in en kniv i benet mellan benen på mig och stoppat in glasbitar), fötterna och ryggen värker konstant. Och jag bara gnäller, är trött på att höra mig själv klaga på allt och jag blir irriterad på att det bara är jag som har ont, medan Reine ligger och sover sedan 5 timmar tillbaka och inte har ont någonstans.
Jättelöjligt att ens tänka så, men det är fanimej orättvist att det är såhär. Det är ju jag som behöver energi och ork att klara en förlossning, jag måste ju också få sova. Jag orkar inte vara trött konstant och ändå sömnlös, jag kan inte sova på dagarna för då vaknar jag och mår jättekonstigt efteråt.
Nej, jag kommer väl somna om någon timme (runt 6) och vid 7-9 kommer katterna börja härja för att de vill ha mat och han som har sovit i 9 timmar kommer fortsätta sova djupt trots att katterna springer i ansiktet på oss och skriker, medan jag som precis har lyckats somna blir den som vaknar och får gå upp och ge dom mat. Sedan är det ju ingen idé att försöka somna om, nej för när dom har ätit börjar dom busa och då kan inte ens en död person sova.
Jag ska sluta gnälla nu, men det är bättre jag gnäller här än att jag tar död på mitt och Reines förhållande genom att vara en kinkig bitterfitta och bara klaga på honom hela tiden.
Nej, jag är redo att bli mamma nu och ha en anledning till att inte få sova på nätterna ;P
V.33
Nyårsafton 
3/1-11Tro mig, magen har blivit ännu större sen i måndags... :P
Vecka 34
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Idag började jag packa BB-väskan, eftersom jag hoppas att det snart är dags. Det enda jag lagt ner är saker till Ronja, kläder och bebisfilt. Saker till mig och Reine kan jag inte lägga ner än, det är ju saker vi kanske behöver hemma fortfarande. Men det är härligt att ha kommit till det stadiet att man kan packa väskan utan att känna sig löjligt tidig. Sydde en snuttefilt till henne idag, av lappar som blev över när jag sydde lapptäcket och annat tyg som finns kvar. Nu börjar det bli fullt med saker i sängen som är till Ronja, jag har bestämt att vi ska ha lapptäcket och de andra filtarna i vår säng innan hon kommer, så det luktar mamma och pappa och hon kan känna sig trygg.
Nej, nu börjar jag känna mig trött och kanske ska försöka mig på att sova några timmar. Klockan är ju 5.50 och det är ungefär 20 timmar sedan jag gick upp, så om vi håller tummarna...
Vi går iallafall in och lägger oss nu, Ronja och jag.
Det tyckte hon var en bra idé, för nu blev det livat i magen :)
Ha det bra, godnatt och sovgott.
Ciao!
- Vecka 33 -
Det är inte klokt vilket konstigt sömnmönster man fått, antingen somnar man inte förrän vid 3.30-4.30 och sover till 9-10 eller så somnar man vid 23 och vaknar klockan 5. Blev inte ens väckt av katterna utan plötsligt slog jag bara upp ögonen och efter att ha vänt och vridit mig en stund var det bara att kolla klockan, gå upp och ge katterna frukost. Nu sitter jag i soffan med datorn i knät, en kopp kaffe, Scooby Doo på TV och två katter i slagsmål. Dom slåss alltid när jag går upp, även om Reine gått upp över 1 timme före mig så börjar dom inte bråka och jaga varann förrän jag gått upp. Dom kanske söker min uppmärksamhet eller så har det någon annan förklaring, Reine ligger ju och sover fortfarande men ändå slåss dom, så det kan ju inte bero på att dom inte vill störa den som sover... det skiter dom ju totalt i :P
Dom är varken särskilt försiktiga med varann eller särskilt tysta och inte lyssnar dom när jag säger åt dom att sluta slåss, dom är ju katter... det är bara väldigt störande när man inte vill väcka Reine och dom dundrar omkring i vardagsrummet och springer in i dörrarna. Jaja, det är väl inte hela världen :P
Idag går jag och magen in i vecka 33, jag har omkring 55 dagar kvar till förlossningen och 80% av graviditeten är avklarad :) Nu ska vi bara hålla tummarna att mina värden ser bra ut nästa vecka på extrakontrollen, vill inte gärna hamna på sjukhus med havandeskapsförgiftning... det känns inte så lockande att tillbringa flera veckor på USÖ, även om jag självklart skulle göra det om det vore nödvändigt eftersom jag naturligtvis vill att mitt barn och jag ska må bra och få vård om det behövs.
På flera sidor på internet står det ju att vila är den första åtgärden man bör vidta vid hav.skap.förgiftning, så jag får väl försöka ta det så lugnt jag bara kan och hoppas att det räcker :)
Vecka 33
Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.
Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.
Mattips!
Lika viktigt som annars är det att äta en varierad kost. På så sätt är det lättare att du får i dig det du behöver i form av protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. 
v.31+5 - 27/12-10
Nu ska jag smyga in till karln och se om han är vaken :)
Ciao!
- Mammas vilding -
Då var ännu en jul över, det märks att man börjar bli äldre för det känns mindre och mindre vemodigt för varje år. Eller så har det helt enkelt att göra med att vi har något ännu större och viktigare att se fram emot i februari, så varje dag som går gör ju att vi kommer närmre vårt barn :)
Vi var på rutinkontroll hos BM idag och allt såg fint ut som vanligt. Ronja var vild som vanligt och höll sig undan doptonen så BM fick leta efter hennes hjärta hela tiden. BM tycker sig känna att Ronja börjat lägga sig i rätt position med huvudet neråt, hon har legat med huvudet neråt dom två senaste besöken hos BM och jag tror hon gör det hela tiden.
Men det kommer hon inte kolla så noga förrän vecka 34 typ.
Allt såg som sagt fint ut, tills jag lämnade urinprovet. Det fanns tydligen protein i urinet och BM ville att vi skulle boka in ett möte redan nästa vecka för kontroll av blodtryck och urin. Jag blev även tillsagd att ringa dit eller till förlossningen direkt om jag fick huvudvärk som inte går över efter värktabletter eller vila.
Vi får väl hoppas att det inte är något att oroa sig för utan att det ser bra ut redan nästa vecka. Mitt blodtryck är ju bra så det kanske bara var en tillfällighet eller något :P
SF-måttet låg iallafall på 32 cm idag och hennes hjärtslag låg på 145-150.
Vecka 32
Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
v.32 på julafton och juldagen :)
Nu ska vi käka lite mat här hemma, har en hungrig bebis i magen och hennes mamma är också hungrig :P
Ciao!
- Fredag -
Den här veckan har det inte hänt så värst mycket, Reine fyllde 25 år i måndags (Lucia) så han fick kaffe och lussekatt i sängen klockan 7 på morgonen och senare var hans mamma här och fikade lite.
I onsdags var jag iväg till Posten logistik och hälsade på mina arbetskamrater på deras lunchtid, det var trevligt att träffa alla igen och se att inget har förändrats speciellt mycket. Jag kan inte påstå att jag saknar jobbet, dom hade så sjukt mycket att göra och jag var väldigt glad att jag skulle åka hem när deras lunch var slut och inte sätta mig i en gul bil och köra paket.
Igår var det återigen besök hos BM och det gick bara bra :)
Mitt blodtryck har ökat från 95/60 (första besöket) till 115/60 (igår) men det ligger fortfarande på en bra nivå.
Vecka 24
Vikt: +0,9kg (sedan innan gravid)
Blodtryck: 95/60
SF-mått: 23 cm
Hjärtslag(bebis): 145
Vecka 28
Vikt: +4kg
Blodtryck: 110/60
SF-mått: 28 cm
Vecka 31
Vikt: +5kg
Blodtryck: 115/60
SF-mått: 30 cm
Hjärtslag(bebis): 140
BM klämde och kände på magen för att få ett hum om hur bebisen ligger i min mage och hon tyckte det verkade som att hon låg med ryggen utåt vänster, fötter och händer till höger och huvudet nedåt. Som en liten ostbåge kan man säga :D
Hon är så otroligt aktiv nu, rör sig nästan hela tiden, rumstrerar runt i magen och trycker ut kroppsdelar i huden på mig.
Det är så mysigt att ligga eller sitta och titta på magen och se hur hon rör sig därinne, önskar att huden var genomskinlig så man kunde se henne därinne (även om det kanske vore lite otäckt också) :)
Vecka 31
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
v.30 (29+5)Idag ska vi iväg till Marieberg och köpa dom sista julklapparna, ska bli skönt att bli färdig med det :)
Ciao!
- Revben -
Nu kan man ju verkligen tala om att känna sig höggravid.
Jag känner mig inte hungrig alls, det är helt enkelt så att min lilla bebis har upptäckt att det fanns lite utrymme högst upp i mammas livmoder och nu ligger hon och trycker på min magsäck.
Förresten, sa jag lilla bebis? Jag tycker hon verkar ta upp allt utrymme i magen nu :P När jag sitter så vilar liksom revbenen mot något hårt inne i magen, vilket jag antar är bebisen.
Jag har plötsligt insett att jag är höggravid, livmodern har ingen mer plats uppåt att växa på utan nu kommer den bara töjas utåt allteftersom det lilla livet växer :)
Och vad hon är aktiv, förut har det bara varit liv i luckan på kvällarna och nu är hon vaken titt som tätt. Jag har mest känt henne när jag legat på rygg i sängen eller soffan och nu rumstrerar hon runt även när jag står och sitter.
Har ju läst att en del fått ont i revben när deras bebisar har sparkat på dom och igårkväll fick hon in en rejäl kick under revbenen på högersidan, det gjorde inte ont men det skakade till i hela sängen. Hon verkar ha tränat upp sina muskler ganska duktigt därinne, hon är ju stark som en oxe (en väldigt väldigt liten oxe alltså).
Jag börjar kunna använda magen som bord när jag sitter i soffan, när jag äter apelsin så lägger jag apelsinskalen på magen under tiden jag skalar den, då slipper jag ju luta mig fram till bordet hela tiden ;)
Om det är mer än 2 månader kvar tills hon kommer så kan jag ju undra hur enorm min mage kommer vara då, den känns ju enorm redan nu och då är det ändå en bra stund kvar för den att växa till sig :P
Jag undrar om det inte är väldigt obekvämt för henne därinne, ligga ihopvikt i ett trångt utrymme i månader kan ju inte vara alltför skönt...
Men vi får ha tålamod ett tag till innan hon får komma ut, man kan ju inte ta ut en bulle alltför tidigt ur ugnen för då blir den ju inge bra ;P
Nu ska vi titta på film och bara ta det lugnt. Har ju en karl som fyller 25 år imorgon och det ska firas med frukost på sängen och paket, vid lunch kommer hans mamma på födelsedagsfika :)
Sedan är det ju lucia imorgon också, hoppas ni får en mysig dag :)
Ciao!
- Tårar -
Man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån. Någon som hört den förr?
Det är lite så jag gjort, ropat hej alltså...
Jag tror hormonmonstret har tagit mig i besittning idag.
Jag känner mest för att lägga mig under täcket och gråta resten av kvällen, skrika och gråta kanske t om.
Känner mig oälskad och osedd, har haft andra bråket någonsin med Reine och allt känns bara skit rakt igenom.
Hade jag inte mest känt för att brista ut i gråt just nu så hade jag gapskrattat.
Bråket handlade om ketchup. Ja, ni läste rätt. Ketchup.
Det var så löjligt att det inte ens är värt att berätta hela historien.
Summan av kardemumman är iallafall att som höggravid och hormonstinn flickvän borde man ju ha rätt att bli upprörd någon gång under graviditeten och ändå förtjäna lite tröst. Det var jag som blev arg och höjde rösten, men inte utan anledning, det är även jag som är gravid och det är inte bara mitt barn som ligger i magen. Man kunde ju tycka att pappan till barnet jag har i magen skulle komma in till sovrummet (som jag stormade in i) och kolla hur det är med mig. Svälja stoltheten och kanske försöka sätta sig in lite i min situation också, jag mår kanske inte toppen hela tiden och när jag sitter i vår dubbelsäng och gråter förväntar jag mig att min pojkvän ska komma in och krama om mig, trots att jag nyss skrek åt honom.
Jag har varit en väldigt lugn och snäll gravid flickvän i 29 veckor och då tycker jag att jag förtjänar kärlek trots att jag blir upprörd någon enstaka gång, jag kanske inte har rätt i mina argument men det hör ju fan inte hit. När man är upprörd och bara gråter så blir det ju knappast bättre av att man får höra att man har fel och den andra har rätt, man behöver bli tagen med en nypa salt och få ett förlåt iallafall. Jag står fast vid att jag inte gjort något fel, jag är inte löjlig för att jag säger det utan det är faktiskt sant. Förresten spelar det ingen roll, om två personer grälar och den ena går iväg och gråter så är det väl sunt förnuft att den personen som inte gråter kollar läget med den som gör det. Man kanske inte håller med personen som gråter, men vill man att någon ska sitta och gråta över en liten skitsak? Nej, det borde man inte vilja. Speciellt inte när det är ens gravida flickvän som gråter. Man säger något uppmuntrande och stryker ett streck över det som hänt (om det inte är något allvarligt) och jag lovar att det kommer vara ur världen fortare än någon blinkar.
Eller har jag fel?
Om jag bara orkade förklara exakt vad som hände skulle ni verkligen hålla med mig.
Men samtidigt som jag är förkrossad över hur dålig min pojkvän är på att be om ursäkt efter ett gräl så älskar jag honom och att inte förglömma så var det här vårt ANDRA bråk någonsin. Men jag kan ändå inte smälta att han inte ger sig trots att jag står och gråter framför honom. Hallå?! Din flickvän sitter och gråter och du sätter dig för att äta maten som hon tydligen har förstört med en uns ketchup och helt utan dåligt samvete?
Jag kanske också ville äta, det var ju ändå jag som stod vid spisen, men jag vägrade torka tårarna och sätta mig vid bordet och äta med personen som nyss gjort mig så upprörd att det fått mig att gråta och inte sagt förlåt för det.
Jag kanske framstår som en typisk galen gravid tjej just nu, men jag är fan inte ensam om att vara blivande förälder och varför ska då jag vara ensam om alla känslor?
Ni karlar kommer alldeles för lätt undan, fyfan vad ni inte har en aning om hur det är att vara gravid och känna det som om hela bäckenet gått i 20 bitar när man går. Jag älskar att vara gravid, det förnekar jag inte, men jag tycker att pojkvännerna till dom gravida tjejerna ska ha lite överseende med deras humör ibland och ändå vara förstående. För ni vet inte hur det känns.
"Här sitter du och bryr dig jättemycket om att jag suttit och gråtit i en halvtimme"
"Du skällde ju ut mig det sista du gjorde och smällde igen dörren..." OCH?
Inte precis rätt kommentar för att få ett bråk att vara överspelat.
Det blev lite mer tjafs och sen gick jag in på toaletten och satt där och stortjöt i 10 min, utan minsta reaktion från karln som satt i soffan.
Därför försvinner inte känslan av att vilja brista i gråt hela tiden, han tänker inte ge sig. Jag gjorde fel som höjde rösten och slog igen sovrumsdörren, oavsett om det är jag som gråter är det fortfarande inget han har gjort fel. Han forsätter argumentera mot mig och jag fortsätter vara ledsen för att han inte bara kan säga förlåt att jag gjorde så och nu stryker vi ett streck över det här. Visst, jag är lugn nu och jag sitter inte och gråter men jag är fortfarande arg. Jag känner fortfarande för att ta upp bråket igen för att få ett avslut på det, jag behöver liksom ett avslut för att jag ska sluta vara sur över det som hände.
Det enda jag vill är att han ska säga förlåt, oavsett om det är han eller jag som gjort fel. Det är ju hursomhelst inte HAN som gråter.
Karlar alltså...
Jag blir fan galen på er ibland!
Det här blev ett jävla skitinlägg men det skiter jag i.
Ciao!
- Cravings -
Det här man hör och läser om gravida kvinnor som kan bli helt galna efter något specifikt att äta, när brukar det komma? Jag har liksom inte känt av något sånt, förutom att jag kan bli sjukt sugen på frukt och att jag plötsligt tycker att maten blir godare om det finns grönsaker till...
I början var jag livrädd att jag skulle sitta och trycka i mig chips och godis dygnet runt minst halva graviditeten, visst har jag ätit snacks och grejer men jag tycker inte ens att det är särskilt gott längre? Jag känner att jag både kan ha och mista chips och sånt, jag klarar mig utan det.
Då har jag det lite värre med julmust, vilket jag alltid har när det närmar sig jul, jag kan bli helt stissig om jag upptäcker att vi inte har någon julmust i kylen... inte för att jag häver en flaska om dagen, jag måste inte dricka det bara för att det finns hemma, men det måste finnas hemma OM jag skulle bli sugen. Annars skulle ju min stackars sambo få ge sig ut och köpa julmust, oavsett vad det är för väder.
Jag tror iallafall att det är mycket tack vare att jag inte fått någon craving som inte är speciellt nyttig som jag inte gått upp så mycket i vikt.
Är i vecka 30 och har gått upp knappt 5 kg hittills, jag är inte direkt undernärd sen tidigare men bara för den sakens skull betyder det ju inte att man inte kan gå upp 20 kg till när man blir gravid. Jag hoppas det håller sig stabilt och lugnt på viktuppgångsfronten resten av tiden också, jag behöver inga fler kilon att jobba bort när orken kommit tillbaka efter förlossningen.
Jag vet ju att det inte påverkar bebisen att jag inte gått upp så mycket, hon växer nog som hon ska iallafall eftersom jag äter mat och magen växer ju för varje vecka så det är inget jag behöver oroa mig för.
C-vitamin vet jag ju iallafall att hon får en hel del av, jag har nog vräkt i mig 15 apelsiner på en vecka, dricker apelsinjuice och äter c-vitaminberikad aprikoskräm :P Bara för att det är såå gott :D
Jag har som tur är inte hört att man kan bli sjuk av att äta frukt och grönsaker, så om jag inte plötsligt börjar vräka i mig gräddtårtor så tänker jag fortsätta äta sånt :)
Om 8-12 veckor har vi vår bebis här, det är helt ofattbart att det är så nära :D
Det börjar väl bli dags att införskaffa en amnings-BH snart, någon som man kan sova med så man slipper byta lakan titt-som-tätt pga mjölkläckage. Ja, jag har haft det problemet ungefär sedan vi flyttade hit (sedan vecka 20 ungefär), det läcker råmjölk och det är inte så jättekul alla gånger. Jag har varit med om pinsamma situationer tack vare detta, jag stod och pratade med en rörmokare som var här och fixade kranen i köket och efter en stund upptäckte jag att det fanns en ganska stor blöt fläck på min t-shirt i höjd med ena bröstet. Jippi! Vad ska han inte ha trott om mig? Ja, jag lärde mig ju att inte gå utan BH efter det iallafall.
Hursomhelst, amnings-BH har jag inte köpt ännu eftersom jag inte gärna vill "växa ur" den och vara tvungen att köpa en ny innan bebisen kommer. Jaja, det löser sig, det är inget världsproblem :)
Det är ganska svårt att ta sig upp ur sängen nu, har liksom något som sitter i vägen på framsidan... :P
Som vanligt spottar jag ur mig en massa nonsens, men nu ska jag avsluta här :)
Ciao!
- Vecka 30 -
Idag går jag in i vecka 30, spännande att passera det strecket också :) även om jag inte gått 30 fulla veckor förrän om en vecka.
Vecka 30
Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.
Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.
Ciao!
- Julbak -
Tisdag 7 december 2010
Igår ägnade jag och mamma flera timmar åt att baka kakor i stora lass. Det blev hallongrottor, mazariner, choklad/nötkakor, ökensandkakor och chokladdrömmar. Det var mysigt att baka med mamma, som när jag var liten och hjälpte mamma när hon bakade kakor och bullar.
När jag tänker tillbaka på det så känner jag att så vill jag också göra, baka med mina barn, göra pepparkakshus och baka pepparkakor (eftersom det är så enkelt att baka pepparkakor med barn ;))
Inatt när jag låg och sov drömde jag en jätteskum dröm.
Jag kände hur det rörde sig inne i magen och så lyfte jag på tröjan för att titta och då upptäckte jag att min hud var så tunn att jag såg henne igenom huden. Såg hennes kroppsdelar i detalj inne i magen.
Jag såg hur hon tryckte med ansiktet utåt, såg hennes näsas form i min hud, hennes ögon, kinder och haka. Jag kunde klappa henne på kinden och hon tittade upp på mig (genom huden) och det kändes som mitt hjärta skulle sprängas av kärlek.
Det var både underbart och otäckt, jag blev så rädd att hon skulle bli skadad genom min otroligt tunna hud att jag inte vågade röra mig. Huden var så elastisk att den töjdes ut ända ner mot knäna på mig, så hon hängde ner mot marken (sa ju att det var en skum dröm) och jag blev tvungen att lyfta upp henne och hålla om henne genom magen så hon inte skulle slå sig mot mina ben.
Jag satt och höll om henne precis som om hon vore utanför min kropp, trots att det fanns ett tunt skikt med hud emellan oss och var så lycklig att jag kunde spricka.
Som jag sa, jag drömde en jätteskum dröm. Men hela dagen har jag gått runt och tänkt på vårt älskade lilla barn och för första gången har hon ett ansikte, jag ser henne framför mig så som hon såg ut i drömmen och jag kan inte sluta le inombords. Jag älskar det lilla livet jag har i magen så mycket att jag inte vet hur alla känslor ska få plats i min kropp, det verkar helt omöjligt att älska någon så mycket och att jag fortfarande har plats kvar till att älska alla andra jag älskar är ju väldigt konstigt.
Jag är inte ensam om att som blivande mamma längta mig galen efter att få träffa mitt barn. Men jag måste ändå säga att min längtan blev ännu större efter inatt, jag vill träffa personen som ligger i min mage nu nu nu! Eller jag vill att det ska bli februari nu, jag vill ju att hon ska hinna bli färdig innan hon tittar ut så då behöver det ju bli februari åtminstone.
Går in i vecka 30 imorgon, så om 8-12 veckor sitter jag med mitt barn i famnen och kommer garanterat vara lyckligare än någonsin innan. Det är inte så avskräckande lång tid kvar, jag får helt enkelt ha tålamod och bara vänta tills hon bestämmer sig för att vilja upptäcka världen utanför mammas mage :)
För några månader sedan tvivlade jag på mig själv som mamma, trodde inte jag skulle passa som mamma men jag tvivlar inte längre. Jag vet att jag kommer bli en bra mamma, jag kommer älska mitt barn och göra allt jag kan för att ge henne ett bra liv. Jag vet att Reine kommer bli en bra pappa också, han kommer ge henne massor med kärlek och när jag inte klarar av att sätta tillräckliga gränser kommer han finnas här och ta den rollen. Vi kommer komplettera varann som föräldrar och göra vårt bästa för vårt barn.
Min osäkerhet är helt bortblåst, jag är inte sämre än någon annan så varför skulle jag vara en sämre mamma än någon annan? :P
Nu räcker det med tjat från min sida, ha det så bra :)
Ciao!
- Stadsbesök -
Har fått någorlunda klarhet i problemet med mitt läkarintyg. Fick tag på min chef förut och fick då veta att läkarintyget är skickat från henne till FK. Problemet är ju bara att det inte blev skickat förrän i måndags, den här veckan alltså, och intyget FK hade fått för min sjukskrivning gick ut 11 november. Så det är ju i lite senaste laget att det blev skickat nu, det skulle ju ha skickats iväg direkt så FK hann betala ut pengar även för perioden efter 11 nov. Men nu är det som det är, förhoppningsvis får de in intyget idag eller senast imorgon så dom kan betala ut resten av mina pengar för annars blir det en fattig månad...
Sedan har ju ett "utlåtande om omplacering" också försvunnit, ett papper som skulle inkommit till FK 29 oktober, som min chef har skickat iväg i oktober men det har tydligen inte kommit fram enligt FK.
Det är ett papper som min chef måste skriva på angående möjligheter till andra arbetsuppgifter inom företaget för min del, något FK vill ha om man är sjukskriven längre än 90 dagar. Skulle min chef ha andra uppgifter till mig som är enklare och inte fysiska hade jag ju fått jobba vidare med dom, men nu finns det ingen möjlighet att ge mig annat arbete så då får jag gå fortsatt sjukskriven.
Problemet är ju fortfarande att dom inte fått pappret, trots att det är skickat och nu undrar jag ju vad det innebär för min del...? Har jag ingen rätt till ersättning då eller? Min chef skulle ta kontakt med min handläggare på FK och försöka reda ut det problemet så jag hoppas dom lyckas lösa det utan att det ska innebära en massa extra arbete för mig.
Nu ska jag snart vanka iväg mot bussen, ska nämligen upp på stan idag och fika med en gammal klasskompis från gymnasietiden. Har inte varit på stan på år och dagar, om man bortser från när vi var iväg och åt på Kinamuren, så då får man väl passa på att kika på lite julklappar när man ändå tagit sig upp dit.
Bara det faktum att jag måste åka buss gör mig stressad, har blivit lite bekväm av mig eftersom jag har bil och ska jag besöka affärer blir det per automatik alltid Marieberg eftersom det är mer tillgängligt med bil. Men det kan vara bra att röra sig ute bland folk då och då, annars riskerar man väl att utveckla någon sorts social fobi och det vill jag ju inte :P
Här har vi iallafall barnvagnen och bilbarnstolen vi köpte igår :) (bilderna är tagna från internet men det är samma saker)
Läste att barnvagnen vi köpte har fått högt betyg på en massa undersökningar, det är ju bra det :)
Nu är jag färdigskriven för den här gången, vi hörs.
Ciao!
- Bebis -
Har inte fått någon klarhet i vad som har hänt med mitt läkarintyg, min chef har inte svarat i telefon och heller inte ringt upp mig trots att jag skickat ett sms där jag bad henne göra det.
Får göra ett nytt försök imorgon igen.
Nu har vi varit i Kumla och kollat på lite babysaker som min arbetskamrat hade att sälja.
Det var en beige kombivagn (ligg och sittdel) i märket Crescent, en Akta Graco bilbarnstol, ett babygym, babysitter och badbalja.
Vi tyckte allt såg jättebra ut och slog till, betalade 2500kr för hela kittet vilket inte alls är dyrt tycker jag ;P
Nu behöver vi ju en åkpåse till vagnen, skulle ju vara superbra om man kände någon som säljer en sådan till ett bra pris eftersom dom inte är speciellt billiga att köpa nya...
Inte exakt en sån som vi köpte, men med samma form och typ :)
Igårkväll ställde vi klockan på 7, endast för att vi ville sitta i mörkret i köket med tända ljus och dricka morgonkaffet. Det var så mysigt (trots att jag inte sovit bra alls inatt) och när vi hade druckit upp kaffet tog vi med ljusen in i vardagsrummet och tittade på Nyhetsmorgon på TV :) Det var riktigt myspys, vi kanske gör om det imorgonbitti.
Men nu börjar det kännas i min gravida kropp att jag inte fått så mycket sömn, ögonen känns sandiga och svider.
Om någon timme är man kanske ursäktad att man går och lägger sig? Hoppas det ;)
Är det någon som har en fräsch och någorlunda fin åkpåse att sälja eller kanske känner någon som har det? Tell me, isåfall!! :)
Det skulle verkligen göra mig glad :)
Nu ska jag glo på "Halv åtta hos mig" och sedan tycker jag att vi får sova, Ronja och jag ;)
Ciao!
- Krångel -
Har ju varit sjukskriven under en tid nu pga foglossning och i fredags när jag var in på mitt konto upptäckte jag att jag fått 2000kr för lite i sjukpenning. Eftersom jag inte visste orsaken till detta då jag inte fått mitt "meddelande om utbetalning" på posten fick jag invänta brevet innan jag ringde till Försäkringskassan.
Igår kom brevet och där står det att tidsperioden för den utbetalade sjukpenningen är beräknad 21 oktober till 11 november, 11 november är det datum då min förra sjukskrivningsperiod tog slut och jag har ju varit hos läkare och fått nytt läkarintyg för förlängd sjukskrivning fr om 12 november till 31 december.
Min arbetsgivare vill ha en kopia av läkarintyget för arkivering så därför har jag hittills skickat läkarintyget till henne och sedan har hon fått skicka det vidare till Försäkringskassan, detta har fungerat ypperligt hittills...
Efter 4 försök att ens komma fram till telefonkön hos Försäkringskassan kom jag äntligen fram, fick veta att jag stod på plats 192 i kön och valde att dom skulle ringa upp mig istället.
När hon väl ringde upp fick jag veta att dom inte fått in något nytt läkarintyg efter 11 november och att jag alltså enligt deras uppgifter inte varit sjukskriven sedan dess.
Det här intyget skickades till min chef för 2,5 vecka sedan och dom har fortfarande inte fått det?!
Så nu blir det att vänta på att min chefs lunch är över klockan 13 och sedan ringa henne för att få klarhet i vad det är som har hänt. När jag hade varit hos läkaren ringde jag min chef för att tala om för henne att jag skulle skicka intyget till henne och att hon kunde förvänta sig att få ett brev från mig inom ett par dagar.
Skulle det nu vara så att hon av någon anledning inte har fått det så tycker man kanske att hon borde hört av sig till mig och informerat mig om detta.
Eller så är fallet som sådant att hon har glömt skicka det vidare av någon anledning, vilket vore ett enklare svar på varför FK inte fått in det.
Jag är bara jävligt rädd för att det på något vis har kommit bort och att jag då kommer vara tvungen att sitta och ringa runt till en massa människor för att lyckas få tag i läkaren som skrev intyget och sedan be henne skicka det till FK.
2000kr är väldigt mycket pengar när man lever på en inkomst på 9000kr i månaden som sjukskriven. Inte bara för den sakens skull att jag har hälften av våra räkningar att betala, jag har även a-kassa avgifter, vi ska köpa alla saker till bebisen inom en snar framtid och jag kommer inte få några mer pengar före jul (om jag förstått det rätt). 3000kr kvar på kontot och jag har inte köpt en enda julklapp än och 3000kr är ungefär vad barnvagn och dom övriga sakerna vi ska köpa den här veckan kommer kosta.
Jag håller på att få ett magsår över det här, nu vet jag ju ännu inte orsaken till problemet med intyget och självklart kommer jag ju få resten av ersättningen så fort FK får intyget. Men det här jävla ringandet och skickandet av papper hit och dit ger mig galna-kosjukan.
Jag hoppas iallafall jag får pengarna som fattar retroaktivt så fort uträkningen är färdig, jag behöver ju pengarna nu...
Jaja, nu ska jag sluta stressa och hetsa upp mig, det löser sig säkert :P
Vecka 29 idag :)
Vecka 29
Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.
Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.
Ska fortsätta försöka få tag på min chef nu, vi hörs.
Ciao!
- MVC -
Idag var det dags för rutinkontroll på MVC. Hon checkade blodtrycket, blodsockret, mätte magen, kände efter hur bebisen låg i magen och så lyssnade vi på hjärtljuden.
Mitt blodtryck hade ökat från 95/60 till 110/60 men det var fortfarande på en bra nivå, blodsockret låg precis som förra gången på 4,9.
Förra gången vi var där var för 4 veckor sedan, då låg SF-måttet (livmoderns storlek) på 23cm. Idag låg det på 28cm, den har alltså växt 5 cm på 4 veckor :)
Så lyssnade vi på hennes hjärta som slog starkt och friskt, lät mycket bra sa barnmorskan :)
Hon berättade att en del förstföderskors bebisar lägger sig redan nu tillrätta med huvudet ner mot förlossningskanalen, innan de blir för stora för att kunna vända sig obehindrat.
Hon trodde att det kunde vara det som hade gjort så ont i helgen, att hennes huvud tryckte mot nerverna nere i bäckenet och skapade den smärtan jag känt.
När hon kände på magen låg Ronja på längden med ryggen ut mot min vänstra sida, med huvudet neråt, så det kan ju stämma att hennes huvud trycker på nerverna.
Trollungen smet undan från den där doptonen, ville inte att vi skulle tjuvlyssna på henne inne i magen, så hjärtljuden försvann titt som tätt.
Nu ska vi börja gå på kontroller varannan vecka fram till förlossningen, något jag tycker är väldigt kul eftersom vi får lyssna på Ronja oftare på det sättet ;)
På eftermiddagen var vi på Föräldragruppen för att lära oss om amning och den första tiden med det nyfödda barnet. Fick se en film med en precis nyfödd bebis som låg på sin mammas bröstkorg och filmen visade att sökandet efter bröstet finns inbyggt hos bebisarna. Den började instinktivt söka efter mammans bröstvårta och efter en stund hittade bebisen bröstet, utan hjälp från mamman, och började amma. Hoppas verkligen att jag får amningen att fungera, det är ju så himla mycket bekvämare att ha maten med sig hela tiden än att behöva ta med flaskor och mjölkersättning vart man än ska.
Åh, jag kan knappt bärga mig tills vi får träffa vårt älskade barn för första gången. Hon är så efterlängtad att en fjärdedel vore nog, jag vill att tiden ska börja springa nu! :P
Imorgon ska vi bege oss till Kumla för att titta på barnvagn, bilbarnstol, badbalja och babysitter hos min arbetskamrat. Hoppas vi kan få det till ett bra pris för isåfall har vi ju ganska mycket färdigt, spjälsängen kommer ju senare. Sen är det ju nästan färdigt, om man bortser från skötbord och alla småsaker som ska köpas. Men det kommer och det hinns med, det är ju 2,5 månad kvar minst :)
Nu ska jag äta Fazers nya choklad med salta cashewnötter i, hoppas den är god :)
Ciao!
- Första advent -
Idag är det första advent, för er som mot förmodan skulle ha missat det ;)
För ovanlighetens skull gick jag upp samtidigt som Reine imorse för att kunna dricka morgonkaffet tillsammans med honom vid köksbordet och tända första ljuset i adventsljusstaken.
Det var en mysig morgon, lite för små och vilda snöflingor enligt min smak men det snöade iallafall. Själv tycker jag ju att stora och långsamt dalande snöflingor är finast och mysigast att titta på genom fönstret, men snö som snö kan man ju tycka.
I vanliga fall sover jag i snitt 1,5 timme längre än han på morgnarna eftersom jag somnar 1-3 timmar senare på natten, tack vare krämpor och svårt att slappna av.
Mamma och Kenth kom över på lite adventsfika på eftermiddagen. Jag slängde ihop en sockerkaka med kakao och kokos i, lite på måfå och som tur är gick den att äta trots brist på recept. Mamma hade med sig min gamla trasdocka som blivit så misshandlad av mig när jag var liten att mamma fått sy fast huvudet på den flertalet gånger. Det var min favoritdocka och den skulle vara med överallt, i badkaret (trots att den har tygkropp) och i sandlådan, som har resulterat i att hon inte kan blunda som hon ska och inte kan öppna ögonen som hon ska eftersom hon har sand i hela skallen. Den är precis som namnet antyder en riktigt trasig docka men ett arv jag med glädje ger min dotter när hon behagat komma till världen. Så nu sitter hon högst upp på bokhyllan i Ronjas blivande barnrum och bara väntar på att nästa generation dockmisshandlare ska ankomma.
När dom hade åkt hem igen var jag totalt utpumpad och bestämde mig för att lägga mig och sova någon timme. Det hela slutade med att jag låg tvärs över sängen och kommunicerade med min lilla skrutt i magen istället. Med kommunicera menar jag samtala utan ord, vi läser varandras tankar förstår ni ;) Hon var alltså vaken med mig i över 2 timmar och tryckte sig mot min hand och sparkade åt ena och andra hållet medan jag koncentrerade mig på att försöka urskilja vilken kroppsdel hon tryckte mot insidan av min mage och vände mig från ena sidan till den andra för att se hur hon reagerade. Tror hon låg med ryggen mot ena sidan och sparkade på andra sidan magen beroende på vilken sida jag låg på, hon börjar bli riktigt stark därinne. Några gånger sträckte hon ut sig i sin fulla längd på tvären i magen och det gjorde att magen såg helt deformerad och kantig ut.
Jag verkar säkert helt besatt av mitt barn, vilket jag lugnt kan hålla med om, och säkerligen en aning löjlig när det kommer till att registrera varje rörelse jag känner, men det är svårt att förklara hur det otroligt det känns. Det är sjukt svårt att få sin tröga hjärna att förstå att därinne ligger den person som kommer vara min förstfödda, min avkomma, någon som till hälften består av mina gener, min arvsmassa och att hon om omkring 3 månader kommer finnas utanför min mage. När hon kommer ut kan jag titta, känna och lukta så mycket jag vill på henne och då kommer förmodligen det jag upplever nu kännas otroligt fattigt, men det är vad jag har just nu och därför tar jag tillvara på alla tillfällen jag får.
Ringde till förlossningen igårkväll för att höra litegrann om jag behövde oroa mig för smärtan och värken jag haft sen i fredags, fick erbjudande att komma in för en kontroll eller annars stanna hemma och avvakta. Jag valde att stanna hemma för att vänta och se om det blev värre. Har sammandragningar lite oftare än vanligt idag tycker jag men inga smärtsamma vad jag kan avgöra. Ska ju till BM på tisdag så jag får väl berätta för henne om det som hänt, hon kanske gör en snabb undersökning för att kontrollera att det inte skett några förändringar på livmoderhalsen.
Är fortfarande öm längst ner i livmodern men det har inte blivit värre vad jag kan känna, så förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.
Vecka 28
Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?
På tal om det här med humörsvängningar som det talas en hel del om under graviditeter så håller nog mina nära med mig när jag påstår att jag är väldigt mycket lugnare nu än jag någonsin varit tidigare. Jag har ju alltid varit temperamentsfull och eldig när det har kommit till kritan och jag befarade att dom egenskaperna skulle bli värre tack vare hormoner, men så är inte fallet. Jag är mycket mer harmonisk och lugn till sättet nu, man kan nästan tro att jag går på lugnande droger och det är så skönt. Jag är inte den där gravida häxan som gråter och skriker omvartannat, är glad ena sekunden för att nästa sekund bli rasande eller himlastormande ledsen.
Vissa dagar kan jag känna mig lite nere på botten men det är inte värre än hur det var innan jag blev gravid, man kan inte begära att alla ska vara på topp varje dag. Min kära sambo har alltså ingenting i mitt beteende att klaga på, han är säkert glad att jag är trevligare och gladare nu än jag var tidigare vissa dagar.
Så förutom en del kroppsliga besvär som graviditeten orsakat har jag ingenting att klaga på hittills, jag har kommit lindrigt undan i jämförelse med många andra.
Det här inlägget blev onödigt långt men ibland blir det så :)
Nu ska jag borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen med min blivande fästman.
Sov gott,
Ciao!
- Förvärkar -
Har haft en usel natt. Har haft oregelbundna mensvärksliknande värkar i rygg, nedre delen av livmodern och ner på insidan av låren sedan igår eftermiddag. Jag vet att det kan värka i livmodern pga att den växer, men det känns inte alls som det. Det är en mer svidande och brännande värk som kommer och går, har även haft väldigt oregelbundna sammandragningar återkommande under natten, en tryckande känsla längst ner i livmodern och har tack vare detta inte kunnat sova inatt.
Jag har alltid lidit av kraftiga mensvärkar som gjort så ont att de orsakat kräkningar ibland, både innan och första dagarna under mensen och detta kändes minst lika smärtsamt.
Borde man oroa sig kanske? I värsta fall får jag väl ringa förlossningen och fråga dom vad det kan vara...
Trollungen har varit helt vild hela natten också, sparkat i säkert 3 timmar och det har känts som hon har tryckt sig neråt på jävelskap där det har gjort som ondast, det svider och värker fortfarande i livmodertappen...
Man blir ju lite orolig även om jag vet att det är ofarligt med förvärkar, hoppas bara inte det är extremt tidigt för det...
Skulle det bli värre eller fortsätta en längre tid får jag väl ringa till förlossningen, vill ju inte att kroppen ska starta upp förlossningen redan... man kan tydligen få nåt medel som gör att det stannar av om så skulle vara fallet.
Så idag är jag ingen pigg Rebecka, men det kan inte hjälpas. Ska hem till pappa och hans sambo och fika lite sen tänkte jag, min lillebror är på besök från Borås och det är inte så ofta man träffar honom.
Han kommer förmodligen tycka att jag ser ut som en stor tunna med min mage, han har inte sett mig sen jag var i typ vecka 12 och det är ju lite skillnad på magstorlek nu :)
Tapeterna blev så fina så :) vi är väldigt nöjda med resultatet iallafall.
Imorgon är det första advent, det är mysigt tycker jag :) tända första ljuset i adventsljusstaken och äta mysig adventsfrukost.
Hade varit gott med någon form av saffransbullar imorgon, men det orkar jag inte hålla på med. Jag och mamma ska ändå julbaka någon dag i december, så jag får vänta med saffransbullarna tills dess.
Vinternostalgi. Morfar och jag tränar inför Vasaloppet ;)Nu ska jag ta en dusch och klä på mig något anständigt, sen ska jag dra vidare.
Ciao!
