Söndag 28 november 2010

Idag är det första advent, för er som mot förmodan skulle ha missat det ;)
För ovanlighetens skull gick jag upp samtidigt som Reine imorse för att kunna dricka morgonkaffet tillsammans med honom vid köksbordet och tända första ljuset i adventsljusstaken.
Det var en mysig morgon, lite för små och vilda snöflingor enligt min smak men det snöade iallafall. Själv tycker jag ju att stora och långsamt dalande snöflingor är finast och mysigast att titta på genom fönstret, men snö som snö kan man ju tycka.
I vanliga fall sover jag i snitt 1,5 timme längre än han på morgnarna eftersom jag somnar 1-3 timmar senare på natten, tack vare krämpor och svårt att slappna av.

Mamma och Kenth kom över på lite adventsfika på eftermiddagen. Jag slängde ihop en sockerkaka med kakao och kokos i, lite på måfå och som tur är gick den att äta trots brist på recept. Mamma hade med sig min gamla trasdocka som blivit så misshandlad av mig när jag var liten att mamma fått sy fast huvudet på den flertalet gånger. Det var min favoritdocka och den skulle vara med överallt, i badkaret (trots att den har tygkropp) och i sandlådan, som har resulterat i att hon inte kan blunda som hon ska och inte kan öppna ögonen som hon ska eftersom hon har sand i hela skallen. Den är precis som namnet antyder en riktigt trasig docka men ett arv jag med glädje ger min dotter när hon behagat komma till världen. Så nu sitter hon högst upp på bokhyllan i Ronjas blivande barnrum och bara väntar på att nästa generation dockmisshandlare ska ankomma.

När dom hade åkt hem igen var jag totalt utpumpad och bestämde mig för att lägga mig och sova någon timme. Det hela slutade med att jag låg tvärs över sängen och kommunicerade med min lilla skrutt i magen istället. Med kommunicera menar jag samtala utan ord, vi läser varandras tankar förstår ni ;) Hon var alltså vaken med mig i över 2 timmar och tryckte sig mot min hand och sparkade åt ena och andra hållet medan jag koncentrerade mig på att försöka urskilja vilken kroppsdel hon tryckte mot insidan av min mage och vände mig från ena sidan till den andra för att se hur hon reagerade. Tror hon låg med ryggen mot ena sidan och sparkade på andra sidan magen beroende på vilken sida jag låg på, hon börjar bli riktigt stark därinne. Några gånger sträckte hon ut sig i sin fulla längd på tvären i magen och det gjorde att magen såg helt deformerad och kantig ut. 
Jag verkar säkert helt besatt av mitt barn, vilket jag lugnt kan hålla med om, och säkerligen en aning löjlig när det kommer till att registrera varje rörelse jag känner, men det är svårt att förklara hur det otroligt det känns. Det är sjukt svårt att få sin tröga hjärna att förstå att därinne ligger den person som kommer vara min förstfödda, min avkomma, någon som till hälften består av mina gener, min arvsmassa och att hon om omkring 3 månader kommer finnas utanför min mage. När hon kommer ut kan jag titta, känna och lukta så mycket jag vill på henne och då kommer förmodligen det jag upplever nu kännas otroligt fattigt, men det är vad jag har just nu och därför tar jag tillvara på alla tillfällen jag får.
 
Ringde till förlossningen igårkväll för att höra litegrann om jag behövde oroa mig för smärtan och värken jag haft sen i fredags, fick erbjudande att komma in för en kontroll eller annars stanna hemma och avvakta. Jag valde att stanna hemma för att vänta och se om det blev värre. Har sammandragningar lite oftare än vanligt idag tycker jag men inga smärtsamma vad jag kan avgöra. Ska ju till BM på tisdag så jag får väl berätta för henne om det som hänt, hon kanske gör en snabb undersökning för att kontrollera att det inte skett några förändringar på livmoderhalsen.
Är fortfarande öm längst ner i livmodern men det har inte blivit värre vad jag kan känna, så förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.

Vecka 28

Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?


På tal om det här med humörsvängningar som det talas en hel del om under graviditeter så håller nog mina nära med mig när jag påstår att jag är väldigt mycket lugnare nu än jag någonsin varit tidigare. Jag har ju alltid varit temperamentsfull och eldig när det har kommit till kritan och jag befarade att dom egenskaperna skulle bli värre tack vare hormoner, men så är inte fallet. Jag är mycket mer harmonisk och lugn till sättet nu, man kan nästan tro att jag går på lugnande droger och det är så skönt. Jag är inte den där gravida häxan som gråter och skriker omvartannat, är glad ena sekunden för att nästa sekund bli rasande eller himlastormande ledsen.
Vissa dagar kan jag känna mig lite nere på botten men det är inte värre än hur det var innan jag blev gravid, man kan inte begära att alla ska vara på topp varje dag. Min kära sambo har alltså ingenting i mitt beteende att klaga på, han är säkert glad att jag är trevligare och gladare nu än jag var tidigare vissa dagar.
Så förutom en del kroppsliga besvär som graviditeten orsakat har jag ingenting att klaga på hittills, jag har kommit lindrigt undan i jämförelse med många andra.

Det här inlägget blev onödigt långt men ibland blir det så :)
Nu ska jag borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen med min blivande fästman.
Sov gott,
Ciao!