- Kastanj -
Lördag 14 augusti 2010
Nu har jag legat och vridit och vänt på mig i sängen över en timme utan att lyckas somna om, helt meningslöst att ens försöka... Jag är jättetrött i ögonen, det känns som jag har 10 liter sand i dom men jag kan fortfarande inte somna om. Så jag fick ge mig och gå upp medan Reine som vanligt kan ligga kvar och sova, precis som på vardagmorgnarna... orättvist är vad det är och ja, just nu är jag bitter :P
När jag var på Willy:s igår kom jag ihåg en sak; jag brukade ju färga håret förut, är typ 2,5 månad sedan sist.. man kanske skulle köpa en hårfärgning?
Sagt och gjort, den sorten och nyansen jag brukar köpa fanns inte så jag fick ta en annan sort.
Efter att ha läst igenom hela bruksanvisningen och alla varningstexter och säkerhetsföreskrifter hade jag inte hittat en enda punkt om att man inte ska använda den produkten om man är gravid.
Har heller aldrig läst nånstans på nätet att det skulle vara farligt att färga håret med bebis i magen, så det tog jag som ett gott tecken.
Tror det var den första hårfärgningsprodukten jag nånsin använt som faktiskt luktade otroligt gott, luktade nåt sorts frukt-te eller något liknande. Fint blev det också, om jag får säga det själv.
Känns skönt att ha ägnat liite engergi och intresse åt utseendet efter att inte ha använt smink på över en månad.
Fråga inte varför jag inte sminkat mig på så länge, det vet jag inte själv... antagligen så bryr jag mig inte längre eller så är det rädslan att min hy ska bli totalförstörd pga gravidhormoner och fet foundation.
Om ungefär 3 timmar ska vi åka ut till stugan, jag och Reine. Vi håller på att renovera hans köksbord som hade den mest gräsliga färg jag någonsin sett, har slipat det och nu ska vi måla på ännu ett lager med svart lackfärg :)
Blir nog bra när det är klart sen, vilket resultat som helst blir bättre än den förjävliga färgen bordet hade innan.
Orange-brunt, det absolut fulaste jag vet. Jag borde ha tagit en bild på det innan vi slipade det, så jag kunde visat er hur det såg ut, då hade ni förstått mig helt och hållet ;P
Det hade säkerligen varit enklare på alla sätt att bara köpa ett nytt bord, men det kan vara kul med ett litet renoveringsprojekt att ta sig an också.
Vi åker alltså ut lite tidigare till stugan för att hinna måla en gång till innan Kenths son Mattias och hans Sofie kommer ut. Ikväll blir det ju kräftor, Västerbottenpaj, baguetter, sallad och ostar till middag och som efterrätt min förhoppningsvis ätbara Cheesecake och hemmagjorda bärsås med blåbär och hallon i :)
Tror det blir att testa bastun också, jag har ju faktiskt varit med och hjälpt till på många ställen i det byggprojektet, hjälpt till och gjutit pelargrunden och så hjälpte jag till med att måla ytterpanelen förra sommaren :)
Hoppas vädret vill hålla sig på rätt sida idag, det behöver faktiskt inte vara solsken och jättevarmt men det behöver heller inte regna :P
Nu ska jag ladda kaffebryggaren tills herr Klingvall behagar vakna och göra mig sällskap denna lördagmorgon.
Vi hörs,
Ciao!
Nu har jag legat och vridit och vänt på mig i sängen över en timme utan att lyckas somna om, helt meningslöst att ens försöka... Jag är jättetrött i ögonen, det känns som jag har 10 liter sand i dom men jag kan fortfarande inte somna om. Så jag fick ge mig och gå upp medan Reine som vanligt kan ligga kvar och sova, precis som på vardagmorgnarna... orättvist är vad det är och ja, just nu är jag bitter :P
När jag var på Willy:s igår kom jag ihåg en sak; jag brukade ju färga håret förut, är typ 2,5 månad sedan sist.. man kanske skulle köpa en hårfärgning?
Sagt och gjort, den sorten och nyansen jag brukar köpa fanns inte så jag fick ta en annan sort.
Efter att ha läst igenom hela bruksanvisningen och alla varningstexter och säkerhetsföreskrifter hade jag inte hittat en enda punkt om att man inte ska använda den produkten om man är gravid.
Har heller aldrig läst nånstans på nätet att det skulle vara farligt att färga håret med bebis i magen, så det tog jag som ett gott tecken.
Tror det var den första hårfärgningsprodukten jag nånsin använt som faktiskt luktade otroligt gott, luktade nåt sorts frukt-te eller något liknande. Fint blev det också, om jag får säga det själv.
Känns skönt att ha ägnat liite engergi och intresse åt utseendet efter att inte ha använt smink på över en månad.
Fråga inte varför jag inte sminkat mig på så länge, det vet jag inte själv... antagligen så bryr jag mig inte längre eller så är det rädslan att min hy ska bli totalförstörd pga gravidhormoner och fet foundation.
Om ungefär 3 timmar ska vi åka ut till stugan, jag och Reine. Vi håller på att renovera hans köksbord som hade den mest gräsliga färg jag någonsin sett, har slipat det och nu ska vi måla på ännu ett lager med svart lackfärg :)
Blir nog bra när det är klart sen, vilket resultat som helst blir bättre än den förjävliga färgen bordet hade innan.
Orange-brunt, det absolut fulaste jag vet. Jag borde ha tagit en bild på det innan vi slipade det, så jag kunde visat er hur det såg ut, då hade ni förstått mig helt och hållet ;P
Det hade säkerligen varit enklare på alla sätt att bara köpa ett nytt bord, men det kan vara kul med ett litet renoveringsprojekt att ta sig an också.
Vi åker alltså ut lite tidigare till stugan för att hinna måla en gång till innan Kenths son Mattias och hans Sofie kommer ut. Ikväll blir det ju kräftor, Västerbottenpaj, baguetter, sallad och ostar till middag och som efterrätt min förhoppningsvis ätbara Cheesecake och hemmagjorda bärsås med blåbär och hallon i :)
Tror det blir att testa bastun också, jag har ju faktiskt varit med och hjälpt till på många ställen i det byggprojektet, hjälpt till och gjutit pelargrunden och så hjälpte jag till med att måla ytterpanelen förra sommaren :)
Hoppas vädret vill hålla sig på rätt sida idag, det behöver faktiskt inte vara solsken och jättevarmt men det behöver heller inte regna :P
Nu ska jag ladda kaffebryggaren tills herr Klingvall behagar vakna och göra mig sällskap denna lördagmorgon.
Vi hörs,
Ciao!
- Friday 13th -
Fredag 13 augusti 2010
Fredagen den 13e idag. Jag har faktiskt hört att till skillnad från vad ryktena säger så är det här den minst olycksdrabbade dagen på hela året (alla fredag den 13e som infaller varje år alltså). Det har förmodligen att göra med att folk är såpass skrockfulla att dom är extra försiktiga det här datumet och inte gör något förhastat, för att slippa olyckor och otur.
För min del har den här dagen varit precis som mina senaste fredagar de sista två månaderna, arbetsdagen har varit som den brukar och nu sitter man här och har inte mycket att göra. Precis som alla andra fredagar och alla andra eftermiddagar.
På vägen hem från jobbet stannade jag vid Willy:s för att inhandla lite ingredienser till en cheesecake och degen till en Västerbottenpaj, som båda ska avnjutas under morgondagens kräftskiva.
Nu är jag färdig med båda delarna, resten av pajen kommer mamma göra ute vid sommarstugan imorgon, men vi kom överens om att det är enklare för mig att göra degen i mitt matberedare hemma än att ta med den dit där det inte finns rinnande vatten att diska den i sedan.
Nu står cheesecaken i frysen och det blev en redig sådan, trodde inte ens att smeten skulle få plats i formen men det gjorde den med nöd och näppe, tack och lov.
Efter allt bakande och donande sitter jag här nu och är väldigt trött och sliten. Min rygg har värkt i flera dagar nu och inatt kunde jag inte somna på ett par timmar pga ryggvärken... Har haft ont i bröstkorgen också i ett par dagar nu, det typ ilar och svider bakom och i brösten (ursäkta öppenheten) och jag vetefan vad det kan vara... det kanske är mjölkproduktionen som börjat jobba, vem vet ;P.
Det är en ganska obehaglig känsla iallafall, särskilt eftersom det på vänstersidan känns som smärtor i hjärtat.
Idag har jag iallafall gått in i vecka 15 och det känns som veckorna bara går fortare och fortare nu, antagligen pga att jag kommit förbi vecka 12 och oron för missfall har sjunkit ganska rejält. Nu tänker jag inte på det alls lika ofta som förut, klart att jag blir orolig så fort det gör minsta ont i magen (vilket det gör titt-som-tätt hela tiden). Får något som liknar sendrag i äggstockarna eller livmodern så fort jag gör en plötslig rörelse eller typ nyser, svider och värker som fan i några sekunder innan det går över. Läste något om att det är ligamenten som håller fast livmodern som töjs ut och det är det som skapar smärtan, som tydligen inte ska vara farlig utan bara tyder på att livmodern blir tyngre och tyngre.
Skönt att veta att det inte borde vara något att oroa sig så mycket för iallafall :)
Nu ska jag göra något annat slött en stund, vi kanske kanske hörs senare annars får ni ha en trevlig fredagkväll.
Ciao!
Fredagen den 13e idag. Jag har faktiskt hört att till skillnad från vad ryktena säger så är det här den minst olycksdrabbade dagen på hela året (alla fredag den 13e som infaller varje år alltså). Det har förmodligen att göra med att folk är såpass skrockfulla att dom är extra försiktiga det här datumet och inte gör något förhastat, för att slippa olyckor och otur.
För min del har den här dagen varit precis som mina senaste fredagar de sista två månaderna, arbetsdagen har varit som den brukar och nu sitter man här och har inte mycket att göra. Precis som alla andra fredagar och alla andra eftermiddagar.
På vägen hem från jobbet stannade jag vid Willy:s för att inhandla lite ingredienser till en cheesecake och degen till en Västerbottenpaj, som båda ska avnjutas under morgondagens kräftskiva.
Nu är jag färdig med båda delarna, resten av pajen kommer mamma göra ute vid sommarstugan imorgon, men vi kom överens om att det är enklare för mig att göra degen i mitt matberedare hemma än att ta med den dit där det inte finns rinnande vatten att diska den i sedan.
Nu står cheesecaken i frysen och det blev en redig sådan, trodde inte ens att smeten skulle få plats i formen men det gjorde den med nöd och näppe, tack och lov.
Efter allt bakande och donande sitter jag här nu och är väldigt trött och sliten. Min rygg har värkt i flera dagar nu och inatt kunde jag inte somna på ett par timmar pga ryggvärken... Har haft ont i bröstkorgen också i ett par dagar nu, det typ ilar och svider bakom och i brösten (ursäkta öppenheten) och jag vetefan vad det kan vara... det kanske är mjölkproduktionen som börjat jobba, vem vet ;P.
Det är en ganska obehaglig känsla iallafall, särskilt eftersom det på vänstersidan känns som smärtor i hjärtat.
Idag har jag iallafall gått in i vecka 15 och det känns som veckorna bara går fortare och fortare nu, antagligen pga att jag kommit förbi vecka 12 och oron för missfall har sjunkit ganska rejält. Nu tänker jag inte på det alls lika ofta som förut, klart att jag blir orolig så fort det gör minsta ont i magen (vilket det gör titt-som-tätt hela tiden). Får något som liknar sendrag i äggstockarna eller livmodern så fort jag gör en plötslig rörelse eller typ nyser, svider och värker som fan i några sekunder innan det går över. Läste något om att det är ligamenten som håller fast livmodern som töjs ut och det är det som skapar smärtan, som tydligen inte ska vara farlig utan bara tyder på att livmodern blir tyngre och tyngre.
Skönt att veta att det inte borde vara något att oroa sig så mycket för iallafall :)
Nu ska jag göra något annat slött en stund, vi kanske kanske hörs senare annars får ni ha en trevlig fredagkväll.
Ciao!
- Överraskande -
Torsdag 12 augusti 2010
Den här veckan har jag faktiskt känt mig allt annat än gravid, tycker jag stått mest still i graviditetsutvecklingen och i stort sett ifrågasatt om jag ens är gravid längre. Men inga extrema smärtor i magen eller stora blödningar har ju vittnat om något annat än att jag fortfarande är gravid, så det har väl andra orsaker.
Har inte tyckt att magen verkat växa det minsta lilla den här veckan, antagligen därför jag ifrågasatt hela grejen.
Men idag tog jag dom obligatoriska bilderna på magen och då upptäckte jag ju att jag haft helt fel beträffande magens tillväxt, iallafall när jag jämförde med förra veckans bilder.
Ni får avgöra själva:
v.12+5 (v.13) 
v.13+6 (v.14)
och ännu mer syns ju skillnaden på magens storlek om jag lägger in första bilden jag tog på magen:
v.9+5 (v.10)
Jag är inte sämre än att jag kan erkänna när jag har fel, så jag erkänner att mina misstankar om att magen stått stilla i tillväxt var allt annat än befogade.
Jag kanske har kommit till den perioden som så många pratar om, då man inte känner sig gravid eftersom dom första symptomen och besvären nu är ett minne blott. Inget mer illamående, visserligen är jag fortfarande tröttare än vanligt men det är nog pga mitt slitiga jobb och jag känner inte längre samma avsmak för viss mat.
Jag har kommit till insikt med en sak, chockerande och jobbigt, jag har blivit så svartsjuk och misstänksam mot allt Reine gör, säger och inte gör. Det är inte det minsta kul, jag är inte särskilt svartsjuk av mig i vanliga fall men nu undrar jag hela tiden om det är en tjej han pratar med när jag hör att han snackar med någon på msn. Jag får verkligen anstränga mig för att inte fråga vem fan han pratar med och vad fan dom pratar om. Varför känner jag plötsligt såhär? Har det på nåt sätt att göra med att jag känner mig om möjligt ännu mindre attraktiv än jag gör i vanliga fall? Eller är det nån rädsla jag har att plötsligt bli stående ensam med ett barn? Varför väntar jag bara på att höra orden "Jag tycker vi ska göra slut" eller "Vi behöver prata" från honom?
Usch, det här är allt annat än kul :( Jag har ännu inte anklagat honom för något, men jag blir istället lättretlig och snäsig mot honom...
Imorgon är det äntligen fredag, som jag som vanligt längtat efter sedan i söndags :)
Nu ska jag klicka fram "Sommar med Ernst" på TV4-play (som jag såklart missade trots att jag hållt koll på klockan sedan 17-tiden) och glömma vardagen för ett tag.
Ciao!
Den här veckan har jag faktiskt känt mig allt annat än gravid, tycker jag stått mest still i graviditetsutvecklingen och i stort sett ifrågasatt om jag ens är gravid längre. Men inga extrema smärtor i magen eller stora blödningar har ju vittnat om något annat än att jag fortfarande är gravid, så det har väl andra orsaker.
Har inte tyckt att magen verkat växa det minsta lilla den här veckan, antagligen därför jag ifrågasatt hela grejen.
Men idag tog jag dom obligatoriska bilderna på magen och då upptäckte jag ju att jag haft helt fel beträffande magens tillväxt, iallafall när jag jämförde med förra veckans bilder.
Ni får avgöra själva:
v.12+5 (v.13) 
v.13+6 (v.14)och ännu mer syns ju skillnaden på magens storlek om jag lägger in första bilden jag tog på magen:
v.9+5 (v.10)Jag är inte sämre än att jag kan erkänna när jag har fel, så jag erkänner att mina misstankar om att magen stått stilla i tillväxt var allt annat än befogade.
Jag kanske har kommit till den perioden som så många pratar om, då man inte känner sig gravid eftersom dom första symptomen och besvären nu är ett minne blott. Inget mer illamående, visserligen är jag fortfarande tröttare än vanligt men det är nog pga mitt slitiga jobb och jag känner inte längre samma avsmak för viss mat.
Jag har kommit till insikt med en sak, chockerande och jobbigt, jag har blivit så svartsjuk och misstänksam mot allt Reine gör, säger och inte gör. Det är inte det minsta kul, jag är inte särskilt svartsjuk av mig i vanliga fall men nu undrar jag hela tiden om det är en tjej han pratar med när jag hör att han snackar med någon på msn. Jag får verkligen anstränga mig för att inte fråga vem fan han pratar med och vad fan dom pratar om. Varför känner jag plötsligt såhär? Har det på nåt sätt att göra med att jag känner mig om möjligt ännu mindre attraktiv än jag gör i vanliga fall? Eller är det nån rädsla jag har att plötsligt bli stående ensam med ett barn? Varför väntar jag bara på att höra orden "Jag tycker vi ska göra slut" eller "Vi behöver prata" från honom?
Usch, det här är allt annat än kul :( Jag har ännu inte anklagat honom för något, men jag blir istället lättretlig och snäsig mot honom...
Imorgon är det äntligen fredag, som jag som vanligt längtat efter sedan i söndags :)
Nu ska jag klicka fram "Sommar med Ernst" på TV4-play (som jag såklart missade trots att jag hållt koll på klockan sedan 17-tiden) och glömma vardagen för ett tag.
Ciao!
- Tandskräcken -
Onsdag 11 augusti 2010
Jag har varit lite dålig med uppdatering här, igen. Har haft en liten släng av lathet i ett par dagar bara.
Igår ringde dom från tandläkaren och frågade om jag ville komma på en undersökning eftersom det var 3 år sedan jag var där senast. Fick veta att jag har 600kr innestånde som jag fått från Försäkringskassan, man får tydligen 300kr om året för tandläkarvård. Så jag fick en tid idag 15.30 och det gick så bra så, hade förväntat mig att jag skulle ha massa hål och behöva göra en massa lagningar, men hade bara ett par begynnande hål och dom behöver inte åtgärdas om jag börjar skölja med fluor varje dag.
Det blev alltså en ganska billig historia, kostade mig inte ett öre.
Nu börjar äntligen UL närma sig och det är bara ca. 3 veckor kvar, även om jag tycker det är en otroligt lång tid så går det iallafall framåt.
Skönt att det bara är två arbetsdagar kvar innan det äntligen är helg igen, den här veckan har inte varit nådig och min rygg värker som fan. Börjar tröttna på mitt jobb nu, det är egentligen alldeles för slitigt för en gravid person och jag vet att det inte är bra att stressa när man är gravid, vilket man gör varje dag i det här arbetet.
I helgen ska vi ha kräftskiva ute vid sommarstugan, ska bli trevligt :) Bastun är också klar, mamma och Kenth provbastade igår och det var tydligen jätteskönt. Kanske blir att man bastar på lördag då, vore ju mysigt :)
Nej, det blev inget långt inlägg det här men det kan väl vara skönt att slippa läsa en hel bok för en gångs skull :)
Vi hörs,
Ciao!
Jag har varit lite dålig med uppdatering här, igen. Har haft en liten släng av lathet i ett par dagar bara.
Igår ringde dom från tandläkaren och frågade om jag ville komma på en undersökning eftersom det var 3 år sedan jag var där senast. Fick veta att jag har 600kr innestånde som jag fått från Försäkringskassan, man får tydligen 300kr om året för tandläkarvård. Så jag fick en tid idag 15.30 och det gick så bra så, hade förväntat mig att jag skulle ha massa hål och behöva göra en massa lagningar, men hade bara ett par begynnande hål och dom behöver inte åtgärdas om jag börjar skölja med fluor varje dag.
Det blev alltså en ganska billig historia, kostade mig inte ett öre.
Nu börjar äntligen UL närma sig och det är bara ca. 3 veckor kvar, även om jag tycker det är en otroligt lång tid så går det iallafall framåt.
Skönt att det bara är två arbetsdagar kvar innan det äntligen är helg igen, den här veckan har inte varit nådig och min rygg värker som fan. Börjar tröttna på mitt jobb nu, det är egentligen alldeles för slitigt för en gravid person och jag vet att det inte är bra att stressa när man är gravid, vilket man gör varje dag i det här arbetet.
I helgen ska vi ha kräftskiva ute vid sommarstugan, ska bli trevligt :) Bastun är också klar, mamma och Kenth provbastade igår och det var tydligen jätteskönt. Kanske blir att man bastar på lördag då, vore ju mysigt :)
Nej, det blev inget långt inlägg det här men det kan väl vara skönt att slippa läsa en hel bok för en gångs skull :)
Vi hörs,
Ciao!
- Otäcka söndag -
Söndag 8 augusti 2010
Imorse sov vi bra mycket längre än igår, skönt att få sova ut såhär sista dagen på helgen. Jag vill inte att det ska bli måndag, vill inte jobba imorgon. Jag har varken ork eller lust att lasta en bil med massa tunga paket och stressa runt med dom hela dagen imorgon, jag vill att det ska bli december så jag slipper det där.
Men jag har ju inget val, tyvärr. Jag måste bita i det sura äpplet och släpa mig till jobbet varje morgon i 4 månader till, trots att det tar emot redan nu.
När Reine fått ett jobb kommer det kanske kännas lättare, då är det inte bara jag som måste gå upp tidigt varje morgon utan jag får sällskap av honom. Nu blir jag nästan sur på honom som får ligga kvar och sova medan jag måste gå upp, jävla karl alltså :P
Idag händer det nog inte mycket, vi ska väl packa ihop såsmåningom och sedan vid 6-7 tiden ska vi hämta mamma och Kenth vid bussen och köra ut dom till stugan. Mamma har två veckor kvar på sin semester, jävla lyllos, jag vill också ha semester! :P
Nästa helg ska vi ha kräftskiva härute vid stugan, det ska bli väldigt trevligt och gott framförallt, jag ska tydligen baka Västerbottenpaj tills dess och det får vi väl se hur den smakar...
Nej, nu ska jag gå ut på altanen och dricka kaffe tillsammans med Reine,
Ciao!
Imorse sov vi bra mycket längre än igår, skönt att få sova ut såhär sista dagen på helgen. Jag vill inte att det ska bli måndag, vill inte jobba imorgon. Jag har varken ork eller lust att lasta en bil med massa tunga paket och stressa runt med dom hela dagen imorgon, jag vill att det ska bli december så jag slipper det där.
Men jag har ju inget val, tyvärr. Jag måste bita i det sura äpplet och släpa mig till jobbet varje morgon i 4 månader till, trots att det tar emot redan nu.
När Reine fått ett jobb kommer det kanske kännas lättare, då är det inte bara jag som måste gå upp tidigt varje morgon utan jag får sällskap av honom. Nu blir jag nästan sur på honom som får ligga kvar och sova medan jag måste gå upp, jävla karl alltså :P
Idag händer det nog inte mycket, vi ska väl packa ihop såsmåningom och sedan vid 6-7 tiden ska vi hämta mamma och Kenth vid bussen och köra ut dom till stugan. Mamma har två veckor kvar på sin semester, jävla lyllos, jag vill också ha semester! :P
Nästa helg ska vi ha kräftskiva härute vid stugan, det ska bli väldigt trevligt och gott framförallt, jag ska tydligen baka Västerbottenpaj tills dess och det får vi väl se hur den smakar...
Nej, nu ska jag gå ut på altanen och dricka kaffe tillsammans med Reine,
Ciao!
- Kantareller -
Lördag 7 augusti 2010
Slog upp ögonen kl. 07.20 imorse och efter att ha släppt in katterna försökte jag tvinga mig själv att somna om, lyckades ligga kvar i sängen till 8 ungefär sen tappade jag tålamodet och gick upp.
Bestämde mig för att se klart på filmen vi påbörjade igårkväll men som vi somnade ifrån, åt frukost för första gången på säkert 2,5 månad och det måste väl vara något slags tecken på att den jobbiga perioden utan matsug börjar lida mot sitt slut.
Vid 11 drog vi iväg till skogen i jakt på lite skogsguld, kantareller alltså och till vår stora förvåning hittade vi faktiskt en hel del. Det var skönt med en lång skogpromenad också, även om jag blev mer än lovligt anfådd där ett tag men det kan ha sin förklaring i att vi inte höll oss på stigen utan promenerade runt i svår terräng.
När vi återvände till stugan tog vi bilen till Coop Forum och inhandlade diverse godsaker till kvällen, bland annat färskt ciabattabröd och chips.
Döhungrig satte jag igång att rensa och skölja kantarellerna för att sedan steka dem i smör. Sedan åt vi färsk ciabatta med stekta kantareller på till lunch och som efterrätt vräkte vi i oss varsin munk.
Det är så skönt att ha fått tillbaka lusten att äta mat, den har ju varit som bortflugen under ett par månaders tid och tanken på all mat har gjort mig illamående och allmänt illa till mods.
Att få i sig en portion spaghetti och köttfärssås hade varit omöjligt för ett par veckor sedan men igår vräkte jag i mig det till lunch utan några somhelst problem alls.
Det är underbart att jag börjar bli mig själv igen och orkar med mycket mer än tidigare, rena handvändningen faktiskt :)
Trots att jag åt för mindre än en timme sedan börjar jag redan bli vrålhungrig igen, kommer äta oss ur huset om det fortsätter såhär :P
Det är väl lika bra att leta fram något mer att äta innan jag går sönder av hunger, det är kanske den lilla krabaten som sugit i sig dom goda kantarellmackorna redan, jag klandarar "den" inte för dom var underbart goda :)
Vi hörs maybe later,
Ciao!
- Vecka 14 -
Idag har jag känt mig större än nånsin, känns som det bara sa pang och sen blev magen plötsligt större.
Det är kanske bara jag som inbillar mig, men mamma fällde kommentaren:
- Gud, vilken kagge du börjar få nu, Rebecka.
Så jag kanske inte inbillar mig helt och hållet.
Bastubygget börjar närma sig sitt slut, det enda som fattas nu är lavarna (bänkarna man sitter på) och dom är påbörjade. Kenth skulle såklart komma med sina kommentarer om att dom fått stadga upp reglarna, som bänkarna ska vila på, extra mycket så dom inte brakar i höst/vinter när jag sätter mig där. Ha ha jättekul :P
Nej, men man märker att dom ser fram emot februari då dom äntligen får bli mormor och morfar, dom som båda längtat efter fler barn men aldrig tycktes kunna skaffa några gemensamma.
Mamma har ju bara ett barn och det är ju såklart jag, Kenth har däremot tre stycken sedan tidigare men jag förstår iallafall min mammas saknad efter fler barn. Nu har hon ju chansen att få lära känna en ny liten individ, lära den allt hon kan (okej, inte allt) och ge mig råd när jag varken vet ut eller in.
Jag trodde helt ärligt att många omkring mig skulle reagera negativt på min graviditet, mamma hade flera gånger sagt åt mig att se till att vi skyddade oss och därför trodde jag att hon skulle bli rent ut sagt arg på mig som gjorde precis tvärtemot vad hon sagt.
Men den där tisdagsmorgonen (dagen efter grav.testet) då jag ringde henne för att på något sätt berätta för henne att jag var gravid, ja då var jag nervös som ett darrande asplöv.
Pratade först på om allt och inget, sedan sa jag "Jadu, hehe... jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men ja, jag är gravid"
"Skämtar du med mig?" följt av en suck.
Nej, det gjorde jag ju såklart inte... sen frågade hon vad vi tänkte göra och jag svarade att jag tänker behålla det, någon abort kommer inte på fråga.
"Nej, men självklart menade jag inte så... jag menar mest, nu kan ni ju inte bo i en varsin etta i Varberga längre och Reine måste ju se till att söka jobb för brinnande livet."
Haha ja, värre reaktion än så fick jag inte. Efter vårt samtal hade hon gått in till Kenth som låg och sov (hade jobbat natt) och väckte honom genom att säga: "vi ska bli mormor och morfar."
vecka 14
Nu sitter vi här, dom blivande föräldrarna, på varsin sida av bordet på altanen ute vid sommarstugan och glor på en varsin datorskärm. Casper har varit borta i flera timmar så jag och Moschi (andra katten) tog en promenad för att ropa lite på honom förut, ingen Casper som ville lyssna på det inte. Förmodligen ligger han och sover på någon sten nånstans i skogen och väntar på att det ska dyka upp en råtta eller något annat djur att fånga och pina ihjäl.
Just nu är livet härligt, jag har inte alls varit lika trött som jag brukar idag och det tackar jag för.
Hoppas mamma och Kenth får en trevlig Ålandsresa imorgon, själv tänker jag bara njuta av min helg härute och glömma vardagen för en stund.
Ha en trevlig fredagkväll, drick inte för mycket alkohol nu så lovar jag att inte dricka för mycket Hallonsoda ikväll :)
Ciao!
Det är kanske bara jag som inbillar mig, men mamma fällde kommentaren:
- Gud, vilken kagge du börjar få nu, Rebecka.
Så jag kanske inte inbillar mig helt och hållet.
Bastubygget börjar närma sig sitt slut, det enda som fattas nu är lavarna (bänkarna man sitter på) och dom är påbörjade. Kenth skulle såklart komma med sina kommentarer om att dom fått stadga upp reglarna, som bänkarna ska vila på, extra mycket så dom inte brakar i höst/vinter när jag sätter mig där. Ha ha jättekul :P
Nej, men man märker att dom ser fram emot februari då dom äntligen får bli mormor och morfar, dom som båda längtat efter fler barn men aldrig tycktes kunna skaffa några gemensamma.
Mamma har ju bara ett barn och det är ju såklart jag, Kenth har däremot tre stycken sedan tidigare men jag förstår iallafall min mammas saknad efter fler barn. Nu har hon ju chansen att få lära känna en ny liten individ, lära den allt hon kan (okej, inte allt) och ge mig råd när jag varken vet ut eller in.
Jag trodde helt ärligt att många omkring mig skulle reagera negativt på min graviditet, mamma hade flera gånger sagt åt mig att se till att vi skyddade oss och därför trodde jag att hon skulle bli rent ut sagt arg på mig som gjorde precis tvärtemot vad hon sagt.
Men den där tisdagsmorgonen (dagen efter grav.testet) då jag ringde henne för att på något sätt berätta för henne att jag var gravid, ja då var jag nervös som ett darrande asplöv.
Pratade först på om allt och inget, sedan sa jag "Jadu, hehe... jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men ja, jag är gravid"
"Skämtar du med mig?" följt av en suck.
Nej, det gjorde jag ju såklart inte... sen frågade hon vad vi tänkte göra och jag svarade att jag tänker behålla det, någon abort kommer inte på fråga.
"Nej, men självklart menade jag inte så... jag menar mest, nu kan ni ju inte bo i en varsin etta i Varberga längre och Reine måste ju se till att söka jobb för brinnande livet."
Haha ja, värre reaktion än så fick jag inte. Efter vårt samtal hade hon gått in till Kenth som låg och sov (hade jobbat natt) och väckte honom genom att säga: "vi ska bli mormor och morfar."
vecka 14Nu sitter vi här, dom blivande föräldrarna, på varsin sida av bordet på altanen ute vid sommarstugan och glor på en varsin datorskärm. Casper har varit borta i flera timmar så jag och Moschi (andra katten) tog en promenad för att ropa lite på honom förut, ingen Casper som ville lyssna på det inte. Förmodligen ligger han och sover på någon sten nånstans i skogen och väntar på att det ska dyka upp en råtta eller något annat djur att fånga och pina ihjäl.
Just nu är livet härligt, jag har inte alls varit lika trött som jag brukar idag och det tackar jag för.
Hoppas mamma och Kenth får en trevlig Ålandsresa imorgon, själv tänker jag bara njuta av min helg härute och glömma vardagen för en stund.
Ha en trevlig fredagkväll, drick inte för mycket alkohol nu så lovar jag att inte dricka för mycket Hallonsoda ikväll :)
Ciao!
- Konstigt -
Fredag 6 augusti 2010
Jag upptäckte en sak igårkväll, jag går inte upp i vikt? Jag vägde mig den 27 juni första gången sedan jag fick veta att jag var gravid, alltsomallt har jag vägt mig 4 gånger sedan min positiva grav.test och nu har jag kommit fram till att jag bara har gått upp 0.2kg. Men jag har blivit påtagligt större omkring midjan och kan inte knäppa mina arbetsbyxor längre, utan kan bara få upp dragkedjan en bit och får vika in flikarna som knappen sitter på. Mina vanliga kläder sitter som korvskinn över låren och rumpan nu och den tillväxten borde väl ändå väga något? Jag upptäckte igår att jag gått ner 0.8 kg sedan förra onsdagen då jag var hos BM, jag äter kanske inte enorma mängder mat men jag äter iallafall. Jag blev riktigt orolig, i vanliga fall brukar man ju bli glad när man går ner i vikt (om man är lite kraftig) men jag SKA ju gå upp i vikt av naturliga orsaker och ändå har jag stått och trampat på samma vikt i 6 veckor.
Jag kanske bara är nojig, förhoppningsvis har det en naturlig förklaring i form av att jag inte kunnat äta lika mycket som jag gjorde förut och därför försvinner fettet från övriga kroppen och det är bara magen som växer förfullt.
Vecka 14 idag, andra trimestern är påbörjad och jag hoppas den här dagen blir snäppet mindre jobbig än dom föregående arbetsdagarna varit.
Nu ska jag göra i ordning ett par frukostmackor och sen bär det iväg till jobbet, sminkat mig har jag inte gjort på över 3 veckor så det skiter jag i idag också :)
Ciao!
Jag upptäckte en sak igårkväll, jag går inte upp i vikt? Jag vägde mig den 27 juni första gången sedan jag fick veta att jag var gravid, alltsomallt har jag vägt mig 4 gånger sedan min positiva grav.test och nu har jag kommit fram till att jag bara har gått upp 0.2kg. Men jag har blivit påtagligt större omkring midjan och kan inte knäppa mina arbetsbyxor längre, utan kan bara få upp dragkedjan en bit och får vika in flikarna som knappen sitter på. Mina vanliga kläder sitter som korvskinn över låren och rumpan nu och den tillväxten borde väl ändå väga något? Jag upptäckte igår att jag gått ner 0.8 kg sedan förra onsdagen då jag var hos BM, jag äter kanske inte enorma mängder mat men jag äter iallafall. Jag blev riktigt orolig, i vanliga fall brukar man ju bli glad när man går ner i vikt (om man är lite kraftig) men jag SKA ju gå upp i vikt av naturliga orsaker och ändå har jag stått och trampat på samma vikt i 6 veckor.
Jag kanske bara är nojig, förhoppningsvis har det en naturlig förklaring i form av att jag inte kunnat äta lika mycket som jag gjorde förut och därför försvinner fettet från övriga kroppen och det är bara magen som växer förfullt.
Vecka 14 idag, andra trimestern är påbörjad och jag hoppas den här dagen blir snäppet mindre jobbig än dom föregående arbetsdagarna varit.
Nu ska jag göra i ordning ett par frukostmackor och sen bär det iväg till jobbet, sminkat mig har jag inte gjort på över 3 veckor så det skiter jag i idag också :)
Ciao!
- Bättre sent än aldrig -
Torsdag 5 augusti 2010
Tack och lov så har min huvudvärk lyst med sin frånvaro största delen av den här dagen, det har varit en riktig befrielse :)
Jag kände mig även såpass pigg idag att jag äntligen orkade ta mig hem till Mia efter jobbet för en välbehövd fika och massa snack om allt möjligt, men mest om bebisar såklart. Det verkar vara det enda jag har i huvudet nuförtiden, hoppas bara Mia har tålamod med mig och inte tröttnar på mitt eviga bebispratande :(
Det var iallafall trevligt att få sig en pratstund med sin bästa vän som man inte träffar så jätteofta nuförtiden eftersom vi inte går ut och festar nästan varje helg som vi gjorde förut :P
Nu har man blivit en riktig soffpotatis med endast mysiga hemmakvällar på schemat, men det är skönt det också.
Jag saknar faktiskt inte det där att gå ut på krogen eller sitta hemma och dricka en fredagkväll, inte ett dugg om jag ska vara ärlig. Jag avundas inte alla bakfulla människor på lördagmorgnarna när jag själv kan sätta mig bakom ratten redan klockan 5 (varför jag nu skulle vilja det, när jag kan sova istället) utan att riskera något.
Faktiskt så trodde jag att jag skulle bli rastlös av att inte gå ut på helgerna, men det blir jag inte. Dels så skulle jag ändå inte orka med något sånt och dels så finns det ingen anledning, jag är gravid och tänker inte supa ner mig och riskera att skada mitt barn. Jag har något väldigt mycket viktigare att tänka på nu än på dimmiga utekvällar som oftast kostar mer än vad de smakar.
Jag känner en person som faktiskt drack under i stort sett hela sin graviditet, var ute på krogen i sjätte-sjunde månaden och satt och söp sig full så sent som 5 dagar från BF-datumet (på nyårsafton). Att hon även brukade annat än bara alkohol har jag inga större tvivel om.
Det beteendet är ju bara oansvarigt, själviskt och extremt omoget. Att det sedan gick som det gick är kanske inte så konstigt, med tanke på omständigheterna.
Imorgon går jag in i vecka 14, tiden går fortare nu än vad jag tyckte i början då dagarna bara segade sig fram.
Det är inte alls lång tid kvar tills vi får göra det efterlängtade ultraljudet nu, sitter bara och väntar på att kallelsen från USÖ ska trilla ner i brevlådan.
Jag vill ju försäkra mig om att allt är bra, jag vet ju inte ens om mitt barns hjärta slår! Jag har ingen aning om hur många armar, ben, fingrar och tår den har, jag kan ju bara hoppas att allt ser normalt ut men innan jag får komma på UL så vet jag ju inte... jag måste få veta att den växer som den ska, att den mår bra och jag kan inte bärga mig tills jag får höra dess hjärtslag.
Inte förrän jag fått se att allt verkar bra med min och Reines lilla skapelse kan jag andas ut och tänka framåt.
beviset :) v. 12+5
Det har snart gått 7 veckor sedan jag gjorde mina två graviditetstest, det andra gjorde jag bara för att vara säker på att det inte var något fel på det första som visade positivt. 7 veckor fulla av lycka, ovisshet, oro, längtan, spänning och en massa massa tankar. 7 veckor som gått mycket fortare än vad jag först tyckte, jag trodde aldrig att jag skulle nå 12 veckorsstrecket, inte på flera år iallafall. Nu börjar den där lite behagligare perioden av min graviditet, den som iallafall sägs vara mindre jobbig. Den andra trimestern.
Vad skönt det vore om tröttheten genom bara ett trollslag försvann spårlöst fr.o.m imorgon :)
Helgen kommer att tillbringas ute vid vår sommarstuga tillsammans med Reine och våra två håriga bebisar Casper och Moschi. Mamma och Kenth glider iväg till Åland på lördag så vi får ha stugan alldeles för oss själva, det ska bli så skönt så :) Får man panik eller brist på något att göra så har vi ju alltid våra mobila bredband som vi kan ta till när det blir tråkigt.
Nej, nu måste jag äta något innan vi förgås av hungersnöd, bebis och jag.
Ciao!
Tack och lov så har min huvudvärk lyst med sin frånvaro största delen av den här dagen, det har varit en riktig befrielse :)
Jag kände mig även såpass pigg idag att jag äntligen orkade ta mig hem till Mia efter jobbet för en välbehövd fika och massa snack om allt möjligt, men mest om bebisar såklart. Det verkar vara det enda jag har i huvudet nuförtiden, hoppas bara Mia har tålamod med mig och inte tröttnar på mitt eviga bebispratande :(
Det var iallafall trevligt att få sig en pratstund med sin bästa vän som man inte träffar så jätteofta nuförtiden eftersom vi inte går ut och festar nästan varje helg som vi gjorde förut :P
Nu har man blivit en riktig soffpotatis med endast mysiga hemmakvällar på schemat, men det är skönt det också.
Jag saknar faktiskt inte det där att gå ut på krogen eller sitta hemma och dricka en fredagkväll, inte ett dugg om jag ska vara ärlig. Jag avundas inte alla bakfulla människor på lördagmorgnarna när jag själv kan sätta mig bakom ratten redan klockan 5 (varför jag nu skulle vilja det, när jag kan sova istället) utan att riskera något.
Faktiskt så trodde jag att jag skulle bli rastlös av att inte gå ut på helgerna, men det blir jag inte. Dels så skulle jag ändå inte orka med något sånt och dels så finns det ingen anledning, jag är gravid och tänker inte supa ner mig och riskera att skada mitt barn. Jag har något väldigt mycket viktigare att tänka på nu än på dimmiga utekvällar som oftast kostar mer än vad de smakar.
Jag känner en person som faktiskt drack under i stort sett hela sin graviditet, var ute på krogen i sjätte-sjunde månaden och satt och söp sig full så sent som 5 dagar från BF-datumet (på nyårsafton). Att hon även brukade annat än bara alkohol har jag inga större tvivel om.
Det beteendet är ju bara oansvarigt, själviskt och extremt omoget. Att det sedan gick som det gick är kanske inte så konstigt, med tanke på omständigheterna.
Imorgon går jag in i vecka 14, tiden går fortare nu än vad jag tyckte i början då dagarna bara segade sig fram.
Det är inte alls lång tid kvar tills vi får göra det efterlängtade ultraljudet nu, sitter bara och väntar på att kallelsen från USÖ ska trilla ner i brevlådan.
Jag vill ju försäkra mig om att allt är bra, jag vet ju inte ens om mitt barns hjärta slår! Jag har ingen aning om hur många armar, ben, fingrar och tår den har, jag kan ju bara hoppas att allt ser normalt ut men innan jag får komma på UL så vet jag ju inte... jag måste få veta att den växer som den ska, att den mår bra och jag kan inte bärga mig tills jag får höra dess hjärtslag.
Inte förrän jag fått se att allt verkar bra med min och Reines lilla skapelse kan jag andas ut och tänka framåt.
beviset :) v. 12+5Det har snart gått 7 veckor sedan jag gjorde mina två graviditetstest, det andra gjorde jag bara för att vara säker på att det inte var något fel på det första som visade positivt. 7 veckor fulla av lycka, ovisshet, oro, längtan, spänning och en massa massa tankar. 7 veckor som gått mycket fortare än vad jag först tyckte, jag trodde aldrig att jag skulle nå 12 veckorsstrecket, inte på flera år iallafall. Nu börjar den där lite behagligare perioden av min graviditet, den som iallafall sägs vara mindre jobbig. Den andra trimestern.
Vad skönt det vore om tröttheten genom bara ett trollslag försvann spårlöst fr.o.m imorgon :)
Helgen kommer att tillbringas ute vid vår sommarstuga tillsammans med Reine och våra två håriga bebisar Casper och Moschi. Mamma och Kenth glider iväg till Åland på lördag så vi får ha stugan alldeles för oss själva, det ska bli så skönt så :) Får man panik eller brist på något att göra så har vi ju alltid våra mobila bredband som vi kan ta till när det blir tråkigt.
Nej, nu måste jag äta något innan vi förgås av hungersnöd, bebis och jag.
Ciao!
- Spännande -
Onsdag 4 augusti 2010
Med risk för att upprepa mig så måste jag bara säga att min förbannade huvudvärk aldrig ger med sig, när jag vaknar på morgonen känns det bra men när det gått 10 min börjar den smyga sig tillbaka och håller sedan i sig resten av dagen till dess att jag somnar igen.
Fick fråga efter värktabletter inne vid trafikledningen imorse, dessvärre hade dom bara Ipren och det får jag ju inte äta. En arbetskamrat hade Alvedon och var snäll nog att ge mig en, den hjälpte dock ingenting.
Jag kanske har någon sorts näringsbrist? Inte kan det vara vätskebrist, jag dricker flera liter vatten om dagen i den här värmen så jag borde ju få i mig tillräckligt med vätska. Har det inte släppt imorgon tänker jag ringa min barnmorska och höra med henne om hon tror det kan ha något att göra med min graviditet, något svar borde jag ju kunna få iallafall.
Nu är det bara två arbetsdagar kvar sedan kommer den efterlängtade helgen, som tyvärr tar slut alldeles för fort men som tur är går veckorna ganska fort också. Jag hoppas augusti och september bara rusar iväg så vi får flytta snart, jag kan knappt vänta tills vi får större utrymme och ett nytt hem att börja om i tillsammans. Katterna lär ju älska det stora utrymmet dom får att springa och busa på, även den inglasade balkongen kommer väl tillpass när man har två busfrön till katter som inte skulle dra sig för att hoppa upp på räcket och dråsa ner i backen (tre våningar ner).
Nej, det är bara till det positiva att få flytta och för min del blir ju hyran lägre än vad jag betalar för min etta på 45kvm. Idag betalar jag 2981kr i hyra och i den nya kommer det bli 2650kr var att betala och då har vi en trea på 87,4 kvm :)
Inför flytten har vi två stora och viktiga inköp, det som har första prioritet just nu, en ny soffa och en dubbelsäng!
Soffan därför att både hans och min soffa är två av de gräsligaste sofforna jag sett och inte minst för att vi behöver en större soffa.
Sängen eftersom det säger sig självt att två vuxna personer inte ska ligga och trängas i en 120cm bred säng, hur skulle det se ut sen när jag är höggravid? Magen skulle få hänga en meter utanför sängkanten eller också skulle stackars Reine bli intryckt i väggen av min mage om jag låg på sidan med magen inåt, det vill vi ju inte :P
Jag har ställt några krav inför den här flytten, eller inför vårt nya hem kanske man ska säga.
Tvättstugan ligger ganska långt ifrån vår lägenhet, som ligger på tredje våningen och med tanke på att jag förmodligen börjar bli stor som ett hus i oktober-november så kommer jag nog inte orka ta mig till tvättstugan med en stor tvättkorg (om jag nu tvättar när Reine inte är hemma).
Och sedan vet jag att det kommer krävas mycket tvättande när bebisen väl är född, den kladdar nog ner flera klädesplagg om dagen. Alltså är mitt krav efter soffa och säng att vi ska skaffa en tvättmaskin, torkskåp finns redan i badrummet så det blir inga problem.
Nu låter jag säkert som rena mardrömmen att flytta ihop med men jag har mina skäl till de här kraven, det är jag som ska bära omkring på en massa extrakilon i flera månader och när den lilla väl är här så är det jag som är hemma och ska ta hand om både barn, hem och tvätt medan Reine jobbar. Det finns ingen möjlighet för mig att kunna tvätta i en tvättstuga som ligger 200m från vår gård, kånkandes på både tvättkorg och ett barn.
Därför är mina krav ganska rimliga, när man tänker efter ;)
Jaja, allt kommer nog att lösa sig till det bästa när vi väl får flytta in och kommer i ordning.
Köket och balkongen är jag mest glad för, köket är stort och jättefräscht med nya luckor, bänkskivor och snygga tapeter. Balkongen är stor och inglasad, mer kan man inte begära :)
Här har vi ritningen, det enda som inte riktigt stämmer är fönstret vid långväggen i vardagsrummet, det finns inte där.
Nu ska jag hitta på något annat, typ läsa en bok eller kanske sova för natten, vi får se vad det blir :)
Ciao!
Med risk för att upprepa mig så måste jag bara säga att min förbannade huvudvärk aldrig ger med sig, när jag vaknar på morgonen känns det bra men när det gått 10 min börjar den smyga sig tillbaka och håller sedan i sig resten av dagen till dess att jag somnar igen.
Fick fråga efter värktabletter inne vid trafikledningen imorse, dessvärre hade dom bara Ipren och det får jag ju inte äta. En arbetskamrat hade Alvedon och var snäll nog att ge mig en, den hjälpte dock ingenting.
Jag kanske har någon sorts näringsbrist? Inte kan det vara vätskebrist, jag dricker flera liter vatten om dagen i den här värmen så jag borde ju få i mig tillräckligt med vätska. Har det inte släppt imorgon tänker jag ringa min barnmorska och höra med henne om hon tror det kan ha något att göra med min graviditet, något svar borde jag ju kunna få iallafall.
Nu är det bara två arbetsdagar kvar sedan kommer den efterlängtade helgen, som tyvärr tar slut alldeles för fort men som tur är går veckorna ganska fort också. Jag hoppas augusti och september bara rusar iväg så vi får flytta snart, jag kan knappt vänta tills vi får större utrymme och ett nytt hem att börja om i tillsammans. Katterna lär ju älska det stora utrymmet dom får att springa och busa på, även den inglasade balkongen kommer väl tillpass när man har två busfrön till katter som inte skulle dra sig för att hoppa upp på räcket och dråsa ner i backen (tre våningar ner).
Nej, det är bara till det positiva att få flytta och för min del blir ju hyran lägre än vad jag betalar för min etta på 45kvm. Idag betalar jag 2981kr i hyra och i den nya kommer det bli 2650kr var att betala och då har vi en trea på 87,4 kvm :)
Inför flytten har vi två stora och viktiga inköp, det som har första prioritet just nu, en ny soffa och en dubbelsäng!
Soffan därför att både hans och min soffa är två av de gräsligaste sofforna jag sett och inte minst för att vi behöver en större soffa.
Sängen eftersom det säger sig självt att två vuxna personer inte ska ligga och trängas i en 120cm bred säng, hur skulle det se ut sen när jag är höggravid? Magen skulle få hänga en meter utanför sängkanten eller också skulle stackars Reine bli intryckt i väggen av min mage om jag låg på sidan med magen inåt, det vill vi ju inte :P
Jag har ställt några krav inför den här flytten, eller inför vårt nya hem kanske man ska säga.
Tvättstugan ligger ganska långt ifrån vår lägenhet, som ligger på tredje våningen och med tanke på att jag förmodligen börjar bli stor som ett hus i oktober-november så kommer jag nog inte orka ta mig till tvättstugan med en stor tvättkorg (om jag nu tvättar när Reine inte är hemma).
Och sedan vet jag att det kommer krävas mycket tvättande när bebisen väl är född, den kladdar nog ner flera klädesplagg om dagen. Alltså är mitt krav efter soffa och säng att vi ska skaffa en tvättmaskin, torkskåp finns redan i badrummet så det blir inga problem.
Nu låter jag säkert som rena mardrömmen att flytta ihop med men jag har mina skäl till de här kraven, det är jag som ska bära omkring på en massa extrakilon i flera månader och när den lilla väl är här så är det jag som är hemma och ska ta hand om både barn, hem och tvätt medan Reine jobbar. Det finns ingen möjlighet för mig att kunna tvätta i en tvättstuga som ligger 200m från vår gård, kånkandes på både tvättkorg och ett barn.
Därför är mina krav ganska rimliga, när man tänker efter ;)
Jaja, allt kommer nog att lösa sig till det bästa när vi väl får flytta in och kommer i ordning.
Köket och balkongen är jag mest glad för, köket är stort och jättefräscht med nya luckor, bänkskivor och snygga tapeter. Balkongen är stor och inglasad, mer kan man inte begära :)
Här har vi ritningen, det enda som inte riktigt stämmer är fönstret vid långväggen i vardagsrummet, det finns inte där.Nu ska jag hitta på något annat, typ läsa en bok eller kanske sova för natten, vi får se vad det blir :)
Ciao!
- Tabletter -
Usch, min extrema huvudvärk vill inte gå över. Tog en Ibumetin imorse, den hjälpte inte länge. Nu har jag en liten rast så jag åkte hem för att leta reda på fler värktabletter, det visar sig att jag inte har fler Ibumetin. Det enda jag hittade var Voltaren och Naproxen, lite starkare och precis när jag skulle stoppa en Voltaren i munnen kom jag ihåg att jag är gravid... och tror ni inte på fan att det står i bipacksedeln att man inte ska äta Voltaren om man försöker bli gravid eller är gravid.
Jahapp, då ska jag bara in på FASS hemsida och kika på om Naproxen också är farligt att äta när man inte är ensam i sin kropp längre.
Har omkring 2 timmar kvar att jobba, men jag känner att får jag inte bukt med huvudvärken snart kommer det bli två väääldigt långa timmar... :(
Jahapp, läste just att samma sak som gäller för Voltaren även gäller Ibumetin... ska man behöva gå med värk hela dagarna bara för man är gravid? Ja jag tror ju inte att en tablett gör någon skada, men nu när jag sett vad som står tänker jag inte riskera något genom att ta några fler. Samma gäller tydligen för Naproxen, det finns risk för fosterskadande effekter.
Undrar om det kan vara järnbrist eller något som orsakar värken, tog ju visserligen prover på blodvärdet i onsdags och då hade jag bra blodvärde men något måste det ju vara...
Någon som vet om det finns någon värktablett som man får äta när man är gravid?
Nu måste jag snart kila och ägna mig åt jobbet igen,
Ciao!
Jahapp, då ska jag bara in på FASS hemsida och kika på om Naproxen också är farligt att äta när man inte är ensam i sin kropp längre.
Har omkring 2 timmar kvar att jobba, men jag känner att får jag inte bukt med huvudvärken snart kommer det bli två väääldigt långa timmar... :(
Jahapp, läste just att samma sak som gäller för Voltaren även gäller Ibumetin... ska man behöva gå med värk hela dagarna bara för man är gravid? Ja jag tror ju inte att en tablett gör någon skada, men nu när jag sett vad som står tänker jag inte riskera något genom att ta några fler. Samma gäller tydligen för Naproxen, det finns risk för fosterskadande effekter.
Undrar om det kan vara järnbrist eller något som orsakar värken, tog ju visserligen prover på blodvärdet i onsdags och då hade jag bra blodvärde men något måste det ju vara...
Någon som vet om det finns någon värktablett som man får äta när man är gravid?
Nu måste jag snart kila och ägna mig åt jobbet igen,
Ciao!
- Usch -
Tisdag 3 augusti 2010
Gud vilka mardrömmar jag drömt inatt, har ett svagt minne av att jag vaknade och grät någongång också. Jag drömmer så mycket konstigt nuförtiden och jag inte vet vad det ska betyda, huvudvärk efter nattens drömmar har jag också. Jag vill inte drömma saker som får mig att må dåligt, det stör min sömn och jag vaknar inte utvilad längre utan bara trött och retlig :/
Nu ska jag åka iväg till jobbet, får bara hoppas huvudvärken vill ge med sig så man slipper ha den hängandes över sig hela dagen.
Sedan får vi hoppas att visningen går bra, dom ska ju göra en förhandsbesiktning också och det protokollet kommer hon lämna kvar här, så jag får ju se vad hon har skrivit. Har hon klagomål på tapeterna så är det hennes problem, jag har haft rätt till nya tapeter i 2 år så dom ska ju ändå bytas ut när jag flyttar. Nej, förhoppningsvis vet hon väl det och kommenterar det inte alls.
Nu måste jag dra,
Ciao!
Gud vilka mardrömmar jag drömt inatt, har ett svagt minne av att jag vaknade och grät någongång också. Jag drömmer så mycket konstigt nuförtiden och jag inte vet vad det ska betyda, huvudvärk efter nattens drömmar har jag också. Jag vill inte drömma saker som får mig att må dåligt, det stör min sömn och jag vaknar inte utvilad längre utan bara trött och retlig :/
Nu ska jag åka iväg till jobbet, får bara hoppas huvudvärken vill ge med sig så man slipper ha den hängandes över sig hela dagen.
Sedan får vi hoppas att visningen går bra, dom ska ju göra en förhandsbesiktning också och det protokollet kommer hon lämna kvar här, så jag får ju se vad hon har skrivit. Har hon klagomål på tapeterna så är det hennes problem, jag har haft rätt till nya tapeter i 2 år så dom ska ju ändå bytas ut när jag flyttar. Nej, förhoppningsvis vet hon väl det och kommenterar det inte alls.
Nu måste jag dra,
Ciao!
- Städa städa varje fredag... -
Måndag 2 augusti 2010
Arbetsdagen var inte särskilt rolig, har varit trött och grinig hela dagen. Sedan börjar paketmängden öka nu också, inte precis något jag ser fram emot med tanke på att jag vet hur tungt och extremt mycket det kan vara på hösten. I år kommer det nog bli extra jobbigt eftersom paketmängden och mitt omfång kommer öka i ungefär samma takt, alltså kommer jag vara som störst när det är som värst på jobbet. Man får väl bara hoppas att jag klarar av det så länge som möjligt, ryggen tar ju jävligt mycket stryk av allt kånkande på paket som väger upp till 35kg och man kan ju ha upp till 150paket på en dag. När man är gravid har man ju en del vikt att bära runt på ändå som det är så det visar sig hur länge man pallar.
Just som det är nu längtar jag till december, jag längtar efter att få sluta jobba och bara ta det lugnt den sista tiden innan inget längre är särskilt lugnt.
Imorse sa jag till Reine att "Tänk om jag kunde snubbla och bryta benet nu, då skulle jag få gå och lägga mig igen." Han påpekade att det nog inte skulle vara så skönt med ett brutet ben så jag sa att jag kunde nöja mig med en stukad fot, vadsomhelst bara jag fick sova lite till.
Jag däckade i stort sett direkt när jag kom hem från jobbet, bad Reine väcka mig vid 17-tiden igen. När han väl gjorde det var jag som ett litet barn, bara gnällde och ville sova vidare, vägrade gå upp sa jag.
Men sedan kom jag ihåg att jag hade en del städning och plockning kvar att ta itu med inför morgondagens visning, så med ett muttrande fick jag kliva upp och ta tag i saken. Satte Reine på att diska och fixa i köket, själv tog jag dammsugaren och dammtrasan och gick loss på övriga lägenheten.
Nu är jag äntligen färdig, känner att jag aldrig mer vill städa såhär mycket och vägrar låta det bli så stökigt igen. Jag har verkligen varit slö på sista tiden, inte orkat bry mig om att det ligger lite kläder på stolen och att det står disk i köket... jag har helt enkelt inte haft energi till att göra någonting när jag väl tagit mig igenom en arbetsdag.
Jag kommer vara på jobbet när det är visning här, vilket inte känns så kul eftersom jag inte gillar tanken på att det ska stövla in folk i mitt hem utan min närvaro. För även om jag sagt upp mitt kontrakt är det fortfarande mitt hem och mina saker, men det lär ju inte ta så lång tid att visa den här lilla lägenheten så dom är väl inte här så länge.
Katterna är hemma hos mamma, hon har semester och ska ta med dom ut till stugan imorgon så att dom skulle smita när folket går inte här behöver jag inte oroa mig för imorgon.
Nej nu ska jag fortsätta ägna mig åt att göra så lite som möjligt tills klockan blir såpass att det är okej att sova för natten.
Ciao!
Arbetsdagen var inte särskilt rolig, har varit trött och grinig hela dagen. Sedan börjar paketmängden öka nu också, inte precis något jag ser fram emot med tanke på att jag vet hur tungt och extremt mycket det kan vara på hösten. I år kommer det nog bli extra jobbigt eftersom paketmängden och mitt omfång kommer öka i ungefär samma takt, alltså kommer jag vara som störst när det är som värst på jobbet. Man får väl bara hoppas att jag klarar av det så länge som möjligt, ryggen tar ju jävligt mycket stryk av allt kånkande på paket som väger upp till 35kg och man kan ju ha upp till 150paket på en dag. När man är gravid har man ju en del vikt att bära runt på ändå som det är så det visar sig hur länge man pallar.
Just som det är nu längtar jag till december, jag längtar efter att få sluta jobba och bara ta det lugnt den sista tiden innan inget längre är särskilt lugnt.
Imorse sa jag till Reine att "Tänk om jag kunde snubbla och bryta benet nu, då skulle jag få gå och lägga mig igen." Han påpekade att det nog inte skulle vara så skönt med ett brutet ben så jag sa att jag kunde nöja mig med en stukad fot, vadsomhelst bara jag fick sova lite till.
Jag däckade i stort sett direkt när jag kom hem från jobbet, bad Reine väcka mig vid 17-tiden igen. När han väl gjorde det var jag som ett litet barn, bara gnällde och ville sova vidare, vägrade gå upp sa jag.
Men sedan kom jag ihåg att jag hade en del städning och plockning kvar att ta itu med inför morgondagens visning, så med ett muttrande fick jag kliva upp och ta tag i saken. Satte Reine på att diska och fixa i köket, själv tog jag dammsugaren och dammtrasan och gick loss på övriga lägenheten.
Nu är jag äntligen färdig, känner att jag aldrig mer vill städa såhär mycket och vägrar låta det bli så stökigt igen. Jag har verkligen varit slö på sista tiden, inte orkat bry mig om att det ligger lite kläder på stolen och att det står disk i köket... jag har helt enkelt inte haft energi till att göra någonting när jag väl tagit mig igenom en arbetsdag.
Jag kommer vara på jobbet när det är visning här, vilket inte känns så kul eftersom jag inte gillar tanken på att det ska stövla in folk i mitt hem utan min närvaro. För även om jag sagt upp mitt kontrakt är det fortfarande mitt hem och mina saker, men det lär ju inte ta så lång tid att visa den här lilla lägenheten så dom är väl inte här så länge.
Katterna är hemma hos mamma, hon har semester och ska ta med dom ut till stugan imorgon så att dom skulle smita när folket går inte här behöver jag inte oroa mig för imorgon.
Nej nu ska jag fortsätta ägna mig åt att göra så lite som möjligt tills klockan blir såpass att det är okej att sova för natten.
Ciao!
- Pannkakor -
Söndag 1 augusti 2010
Blev ingen sömn för min del förrän vid 5-tiden inatt. Runt 9-tiden imorse blev jag väckt av min käre pojkvän som började prata med mig, det fanns inte en möjlighet för mig att somna om eftersom jag upptäckte att jag var vrålhungrig och då går det ju inte att slappna av.
Har länge varit sugen på att göra amerikanska pannkakor, har aldrig smakat på såna och fick snilleblixten att det ska jag göra till frukost. Mm, det hade ju varit en förträfflig idé om det inte vore för det faktum att jag gömt undan bakpulvret såpass att jag inte kan hitta det nu (eller så har det fått egna ben och dragit).
"Gör vanliga pannkakor då" kanske ni tänker nu, jovisst det kunde jag ju göra om det inte vore för att jag ska vara glad att jag ens är sugen på något ätbart för en gångs skull och när jag väl är det så går det inte att kompromissa och göra något annat istället. Har jag bestämt mig för vad jag vill ha, ja då ska jag helt enkelt ha det. Synd bara att det precis började regna när jag upptäckte att bakpulvret var putsväck, jag är gjord av socker idag och tänker inte gå ut i regnet med risk att smälta bort :P
Jag kanske kan smöra lite för Reine så han drar till ICA och handlar lite, vem vet? :)
Hallonpaj är jag också jobbigt sugen på, men hallonen växer ute vid stugan och där regnar det också, förmodar jag. Ja, gud vilka bekymmer man har, helt otroligt...
Hoppas jag får ihop såpass mycket energi att jag orkar ta itu med badrummet idag, det vore skönt att ha det gjort åtminstone.
Nu när vi gått ut officiellt med att vi ska bli föräldrar känns det som en befrielse, äntligen får jag dela med mig av det som upptar mina tankar dag och natt. Det är förmodligen inte så jäkla intressant för er att läsa om, det har ju ingenting med er att göra men bara vetskapen om att jag kan dela med mig av det ger en skön känsla.
10 februari är det preliminära datumet vi fått av vår barnmorska och fram till UL kommer det vara det datumet jag siktar in mig på.
v. 9+5 
v. 10+6 
v. 11+6
I december har jag möjlighet att söka havandeskapspenning från Försäkringskassan och med tanke på mitt tunga, stressiga och slitiga arbete borde det inte vara några större svårigheter att få det beviljat. Jag hoppas bara på att jag fortfarande behövs på Posten Logistik i höst, det hänger ju på dom ifall jag ska få behålla mina fasta anställning på SudentConsulting (dom kan säga upp mig i brist på arbete annars). Det vore ju rena dråpslaget, utan att överdriva, om jag plötsligt stod utan fast inkomst. Man kanske borde gå med i facket? Om dom nu kan göra något åt saken. Jag vet ju redan idag att det kommer finnas arbete för mig på Posten, problemet är bara det att inhyrd bemanning inte är en långsiktig lösning (enligt personalansvarige på Posten) men behövs arbetskraften borde dom väl kunna anställa mig? Jag har ju arbetat där i snart 1 år och 3 månader, mer kompetent än såhär kan man inte bli när det gäller det arbetet.
Det här är sånt jag oroar mig för, jag tänker på det hela tiden, att bli arbetslös mitt i alltihop och inte ha rätt till annat än grundpenningen från Försäkringskassan. Det skulle ju göra att jag gick från att få omkring 9000kr i mån till 4-5000kr, om ens det...
Nej, jag hoppas att det löser sig till det bästa. Det tjänar inget till att fundera sig galen på sånt, det är inget jag kan styra över och därför inte heller något jag borde ligga sömnlös för.
"Om du inte kan göra något åt det, varför oroa dig?
Om du kan göra något åt det, varför oroa dig?"
Ett ganska logiskt citat jag hittade någon gång, det säger ju precis det jag borde tänka....
Nej, kaffe och sen plocka fram charmtrollet i mig själv och lirka lite med karln. Amerikanska pannkakor ska jag ha! :)
Ciao!
Blev ingen sömn för min del förrän vid 5-tiden inatt. Runt 9-tiden imorse blev jag väckt av min käre pojkvän som började prata med mig, det fanns inte en möjlighet för mig att somna om eftersom jag upptäckte att jag var vrålhungrig och då går det ju inte att slappna av.
Har länge varit sugen på att göra amerikanska pannkakor, har aldrig smakat på såna och fick snilleblixten att det ska jag göra till frukost. Mm, det hade ju varit en förträfflig idé om det inte vore för det faktum att jag gömt undan bakpulvret såpass att jag inte kan hitta det nu (eller så har det fått egna ben och dragit).
"Gör vanliga pannkakor då" kanske ni tänker nu, jovisst det kunde jag ju göra om det inte vore för att jag ska vara glad att jag ens är sugen på något ätbart för en gångs skull och när jag väl är det så går det inte att kompromissa och göra något annat istället. Har jag bestämt mig för vad jag vill ha, ja då ska jag helt enkelt ha det. Synd bara att det precis började regna när jag upptäckte att bakpulvret var putsväck, jag är gjord av socker idag och tänker inte gå ut i regnet med risk att smälta bort :P
Jag kanske kan smöra lite för Reine så han drar till ICA och handlar lite, vem vet? :)
Hallonpaj är jag också jobbigt sugen på, men hallonen växer ute vid stugan och där regnar det också, förmodar jag. Ja, gud vilka bekymmer man har, helt otroligt...
Hoppas jag får ihop såpass mycket energi att jag orkar ta itu med badrummet idag, det vore skönt att ha det gjort åtminstone.
Nu när vi gått ut officiellt med att vi ska bli föräldrar känns det som en befrielse, äntligen får jag dela med mig av det som upptar mina tankar dag och natt. Det är förmodligen inte så jäkla intressant för er att läsa om, det har ju ingenting med er att göra men bara vetskapen om att jag kan dela med mig av det ger en skön känsla.
10 februari är det preliminära datumet vi fått av vår barnmorska och fram till UL kommer det vara det datumet jag siktar in mig på.
v. 9+5 
v. 10+6 
v. 11+6I december har jag möjlighet att söka havandeskapspenning från Försäkringskassan och med tanke på mitt tunga, stressiga och slitiga arbete borde det inte vara några större svårigheter att få det beviljat. Jag hoppas bara på att jag fortfarande behövs på Posten Logistik i höst, det hänger ju på dom ifall jag ska få behålla mina fasta anställning på SudentConsulting (dom kan säga upp mig i brist på arbete annars). Det vore ju rena dråpslaget, utan att överdriva, om jag plötsligt stod utan fast inkomst. Man kanske borde gå med i facket? Om dom nu kan göra något åt saken. Jag vet ju redan idag att det kommer finnas arbete för mig på Posten, problemet är bara det att inhyrd bemanning inte är en långsiktig lösning (enligt personalansvarige på Posten) men behövs arbetskraften borde dom väl kunna anställa mig? Jag har ju arbetat där i snart 1 år och 3 månader, mer kompetent än såhär kan man inte bli när det gäller det arbetet.
Det här är sånt jag oroar mig för, jag tänker på det hela tiden, att bli arbetslös mitt i alltihop och inte ha rätt till annat än grundpenningen från Försäkringskassan. Det skulle ju göra att jag gick från att få omkring 9000kr i mån till 4-5000kr, om ens det...
Nej, jag hoppas att det löser sig till det bästa. Det tjänar inget till att fundera sig galen på sånt, det är inget jag kan styra över och därför inte heller något jag borde ligga sömnlös för.
"Om du inte kan göra något åt det, varför oroa dig?
Om du kan göra något åt det, varför oroa dig?"
Ett ganska logiskt citat jag hittade någon gång, det säger ju precis det jag borde tänka....
Nej, kaffe och sen plocka fram charmtrollet i mig själv och lirka lite med karln. Amerikanska pannkakor ska jag ha! :)
Ciao!
- New chapter -
Lördag 31 juli 2010
Nu var det näst intill år sedan jag skrev här. Jag har helt enkelt förträngt att jag ens har en blogg, har inte haft tid eller ork att tänka på den.
En hel del har ju hänt sen sist om man säger så, det vore väl konstigt annars...
Om två månader flyttar jag och Reine till en trea, vi ska flytta ihop och det känns spännande.
Ja, det kan ju verka lite konstigt att vi ska flytta till en trea när vi bara är två personer men det är vi ju egentligen inte. Vi är åtminstone två och en halv person, iallafall än så länge. I februari får vi faktiskt en till person i lägenheten, den personen kommer till att börja med inte kräva särskilt stort utrymme men så småningom kommer det tredje rummet att fylla sin funktion. Vi ska nämligen bli föräldrar och då känns det ju genast lite mer logiskt att vi flyttar till en trea än till en tvåa och sedan kanske inte få möjlighet att flytta till större när det behövs.
Ja, herregud... jag ska bli mamma, det är helt sjukt om jag ska vara ärlig. Det är helt enkelt alldeles för svårt för mig att ta in den vissheten till 100% ännu, jag har helt enkelt inte gett mig själv tid till att smälta det helt och hållet.
Att det kom som en total chock är ju såklart att överdriva, det handlar ju knappast om någon jungfrubefruktning, men att det var oplanerat och kom ganska plötsligt är ingen lögn. Jag trodde inte för ett ögonblick att det berodde på något särskilt att min mens hoppat över tre veckor, utan att den bara blivit oregelbunden som den brukar kunna få för sig att bli ibland. Nej, jag är inte dum i huvudet, självklart tänkte jag tanken annars hade jag ju aldrig köpt något grav.test men jag har gjort såna förut och det har alltid varit samma resultat - negativt.
Därför väntade jag mig ännu ett negativt test och därför skrattade jag bara åt Reine när han kom tillbaka från badrummet och sa "Det är två röda streck på stickan". Jag visste helt enkelt inte hur jag annars skulle reagera just då.
Tanken på abort har inte ens fått möjligheten att utvecklas i mitt huvud förrän jag slagit bort den, aldrig i livet att jag vid 22-års ålder skulle vara så oansvarig att ha oskyddat sex med min pojkvän och sedan använda abort som ett preventivmedel, när jag varit fullt kapabel till att skaffa en förebyggande preventivmedel närsomhelst.
Jag har inget emot folk som väljer abort, absolut inte.. jag tycker att var och en får göra sina egna val, det finns många anledningar till att man bör/vill göra en abort, det finns även många argument till varför man inte bör/vill göra en abort. För min egen del var valet mycket enkelt, jag är med barn och det tänker jag fortsätta vara fram till den dagen i februari då jag blir mamma.
Jag har länge haft en längtan efter att få barn, som många andra kvinnor runt den här åldern säkert får, men att det skulle bli så snart hade jag inte väntat mig. Jag ser verkligen fram emot det här, även om jag vill att det ska vara februari redan imorgon så vill jag samtidigt inte missa själva resan dit. Dagarna och veckorna kunde ju visserligen få gå lite fortare, men jag har hört att när man väl är "i mål" kommer man tycka att tiden bara rusade framåt.
Jag kunde åtminstone få gå in i vecka 17 imorgon, då det äntligen är dags för UL och man får se med egna ögon att det faktiskt på riktigt ligger någon därinne i magen, någon som inte bara är en bild på nätet eller en fantasibild jag målat upp i huvudet utan något verkligt. Något av kött och blod. Ett barn. Mitt barn!
Jag längtar efter den dagen då jag orkar hålla mig vaken även efter jobbet, som det är nu är jag totalt slutkörd innan jag ens jobbat halva dagen och att orka göra något efter jobbet är inte ens att tänka på just nu.
Det är lägenhetsvisning här på tisdag, jag hade planer på att hinna städa och fixa här hemma idag, ja någon brist på tid har jag inte haft men bristen på energi har gjort att det inte är i närheten till klart. Hela förmiddagen ägnade jag åt att tvätta, resten av dagen har jag inte orkat med mer än att sitta och försöka hålla mig vaken.
Det känns mest som jag vill ringa bovärden och be henne skjuta upp visningen, skjuta upp flytten helt och hållet men det finns varken möjlighet eller anledning egentligen. Jag är lycklig att vi lyckades hitta en lägenhet som var ledig från 1 oktober, det hade inte varit så roligt att flyttstäda en lägenhet med en enorm mage och det hade nog inte varit alltför lätt att hjälpa till vid själva flytten heller.
Så det är bara att bita ihop och se till att göra det som måste göras, energin kommer snart tillbaka och då blir det inga problem. Jag är ju som tur är inte ensam, jag får ju hjälp av Reine och det är jag tacksam för.
Det är en dag imorgon också, då får vi säkert det mesta gjort och jag har ju även måndagen på mig att färdigställa en presentabel lägenhet inför visningen.
Nej, här sitter jag och gnäller över att jag är dödstrött hela dagarna och ändå har jag inte gått och lagt mig trots att det är en bra bit in på natten.
Godnatt,
Ciao!
Nu var det näst intill år sedan jag skrev här. Jag har helt enkelt förträngt att jag ens har en blogg, har inte haft tid eller ork att tänka på den.
En hel del har ju hänt sen sist om man säger så, det vore väl konstigt annars...
Om två månader flyttar jag och Reine till en trea, vi ska flytta ihop och det känns spännande.
Ja, det kan ju verka lite konstigt att vi ska flytta till en trea när vi bara är två personer men det är vi ju egentligen inte. Vi är åtminstone två och en halv person, iallafall än så länge. I februari får vi faktiskt en till person i lägenheten, den personen kommer till att börja med inte kräva särskilt stort utrymme men så småningom kommer det tredje rummet att fylla sin funktion. Vi ska nämligen bli föräldrar och då känns det ju genast lite mer logiskt att vi flyttar till en trea än till en tvåa och sedan kanske inte få möjlighet att flytta till större när det behövs.
Ja, herregud... jag ska bli mamma, det är helt sjukt om jag ska vara ärlig. Det är helt enkelt alldeles för svårt för mig att ta in den vissheten till 100% ännu, jag har helt enkelt inte gett mig själv tid till att smälta det helt och hållet.
Att det kom som en total chock är ju såklart att överdriva, det handlar ju knappast om någon jungfrubefruktning, men att det var oplanerat och kom ganska plötsligt är ingen lögn. Jag trodde inte för ett ögonblick att det berodde på något särskilt att min mens hoppat över tre veckor, utan att den bara blivit oregelbunden som den brukar kunna få för sig att bli ibland. Nej, jag är inte dum i huvudet, självklart tänkte jag tanken annars hade jag ju aldrig köpt något grav.test men jag har gjort såna förut och det har alltid varit samma resultat - negativt.
Därför väntade jag mig ännu ett negativt test och därför skrattade jag bara åt Reine när han kom tillbaka från badrummet och sa "Det är två röda streck på stickan". Jag visste helt enkelt inte hur jag annars skulle reagera just då.
Tanken på abort har inte ens fått möjligheten att utvecklas i mitt huvud förrän jag slagit bort den, aldrig i livet att jag vid 22-års ålder skulle vara så oansvarig att ha oskyddat sex med min pojkvän och sedan använda abort som ett preventivmedel, när jag varit fullt kapabel till att skaffa en förebyggande preventivmedel närsomhelst.
Jag har inget emot folk som väljer abort, absolut inte.. jag tycker att var och en får göra sina egna val, det finns många anledningar till att man bör/vill göra en abort, det finns även många argument till varför man inte bör/vill göra en abort. För min egen del var valet mycket enkelt, jag är med barn och det tänker jag fortsätta vara fram till den dagen i februari då jag blir mamma.
Jag har länge haft en längtan efter att få barn, som många andra kvinnor runt den här åldern säkert får, men att det skulle bli så snart hade jag inte väntat mig. Jag ser verkligen fram emot det här, även om jag vill att det ska vara februari redan imorgon så vill jag samtidigt inte missa själva resan dit. Dagarna och veckorna kunde ju visserligen få gå lite fortare, men jag har hört att när man väl är "i mål" kommer man tycka att tiden bara rusade framåt.
Jag kunde åtminstone få gå in i vecka 17 imorgon, då det äntligen är dags för UL och man får se med egna ögon att det faktiskt på riktigt ligger någon därinne i magen, någon som inte bara är en bild på nätet eller en fantasibild jag målat upp i huvudet utan något verkligt. Något av kött och blod. Ett barn. Mitt barn!
Jag längtar efter den dagen då jag orkar hålla mig vaken även efter jobbet, som det är nu är jag totalt slutkörd innan jag ens jobbat halva dagen och att orka göra något efter jobbet är inte ens att tänka på just nu.
Det är lägenhetsvisning här på tisdag, jag hade planer på att hinna städa och fixa här hemma idag, ja någon brist på tid har jag inte haft men bristen på energi har gjort att det inte är i närheten till klart. Hela förmiddagen ägnade jag åt att tvätta, resten av dagen har jag inte orkat med mer än att sitta och försöka hålla mig vaken.
Det känns mest som jag vill ringa bovärden och be henne skjuta upp visningen, skjuta upp flytten helt och hållet men det finns varken möjlighet eller anledning egentligen. Jag är lycklig att vi lyckades hitta en lägenhet som var ledig från 1 oktober, det hade inte varit så roligt att flyttstäda en lägenhet med en enorm mage och det hade nog inte varit alltför lätt att hjälpa till vid själva flytten heller.
Så det är bara att bita ihop och se till att göra det som måste göras, energin kommer snart tillbaka och då blir det inga problem. Jag är ju som tur är inte ensam, jag får ju hjälp av Reine och det är jag tacksam för.
Det är en dag imorgon också, då får vi säkert det mesta gjort och jag har ju även måndagen på mig att färdigställa en presentabel lägenhet inför visningen.
Nej, här sitter jag och gnäller över att jag är dödstrött hela dagarna och ändå har jag inte gått och lagt mig trots att det är en bra bit in på natten.
Godnatt,
Ciao!
