Idag har jag känt mig större än nånsin, känns som det bara sa pang och sen blev magen plötsligt större.
Det är kanske bara jag som inbillar mig, men mamma fällde kommentaren:
- Gud, vilken kagge du börjar få nu, Rebecka.
Så jag kanske inte inbillar mig helt och hållet.
Bastubygget börjar närma sig sitt slut, det enda som fattas nu är lavarna (bänkarna man sitter på) och dom är påbörjade. Kenth skulle såklart komma med sina kommentarer om att dom fått stadga upp reglarna, som bänkarna ska vila på, extra mycket så dom inte brakar i höst/vinter när jag sätter mig där. Ha ha jättekul :P
Nej, men man märker att dom ser fram emot februari då dom äntligen får bli mormor och morfar, dom som båda längtat efter fler barn men aldrig tycktes kunna skaffa några gemensamma.
Mamma har ju bara ett barn och det är ju såklart jag, Kenth har däremot tre stycken sedan tidigare men jag förstår iallafall min mammas saknad efter fler barn. Nu har hon ju chansen att få lära känna en ny liten individ, lära den allt hon kan (okej, inte allt) och ge mig råd när jag varken vet ut eller in.

Jag trodde helt ärligt att många omkring mig skulle reagera negativt på min graviditet, mamma hade flera gånger sagt åt mig att se till att vi skyddade oss och därför trodde jag att hon skulle bli rent ut sagt arg på mig som gjorde precis tvärtemot vad hon sagt.
Men den där tisdagsmorgonen (dagen efter grav.testet) då jag ringde henne för att på något sätt berätta för henne att jag var gravid, ja då var jag nervös som ett darrande asplöv.
Pratade först på om allt och inget, sedan sa jag "Jadu, hehe... jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men ja, jag är gravid"
"Skämtar du med mig?" följt av en suck.
Nej, det gjorde jag ju såklart inte... sen frågade hon vad vi tänkte göra och jag svarade att jag tänker behålla det, någon abort kommer inte på fråga.
"Nej, men självklart menade jag inte så... jag menar mest, nu kan ni ju inte bo i en varsin etta i Varberga längre och Reine måste ju se till att söka jobb för brinnande livet."
Haha ja, värre reaktion än så fick jag inte. Efter vårt samtal hade hon gått in till Kenth som låg och sov (hade jobbat natt) och väckte honom genom att säga: "vi ska bli mormor och morfar."
 vecka 14
Nu sitter vi här, dom blivande föräldrarna, på varsin sida av bordet på altanen ute vid sommarstugan och glor på en varsin datorskärm. Casper har varit borta i flera timmar så jag och Moschi (andra katten) tog en promenad för att ropa lite på honom förut, ingen Casper som ville lyssna på det inte. Förmodligen ligger han och sover på någon sten nånstans i skogen och väntar på att det ska dyka upp en råtta eller något annat djur att fånga och pina ihjäl.

Just nu är livet härligt, jag har inte alls varit lika trött som jag brukar idag och det tackar jag för.
Hoppas mamma och Kenth får en trevlig Ålandsresa imorgon, själv tänker jag bara njuta av min helg härute och glömma vardagen för en stund.

Ha en trevlig fredagkväll, drick inte för mycket alkohol nu så lovar jag att inte dricka för mycket Hallonsoda ikväll :)
Ciao!