Söndag 1 augusti 2010

Blev ingen sömn för min del förrän vid 5-tiden inatt. Runt 9-tiden imorse blev jag väckt av min käre pojkvän som började prata med mig, det fanns inte en möjlighet för mig att somna om eftersom jag upptäckte att jag var vrålhungrig och då går det ju inte att slappna av.
Har länge varit sugen på att göra amerikanska pannkakor, har aldrig smakat på såna och fick snilleblixten att det ska jag göra till frukost. Mm, det hade ju varit en förträfflig idé om det inte vore för det faktum att jag gömt undan bakpulvret såpass att jag inte kan hitta det nu (eller så har det fått egna ben och dragit).
"Gör vanliga pannkakor då" kanske ni tänker nu, jovisst det kunde jag ju göra om det inte vore för att jag ska vara glad att jag ens är sugen på något ätbart för en gångs skull och när jag väl är det så går det inte att kompromissa och göra något annat istället. Har jag bestämt mig för vad jag vill ha, ja då ska jag helt enkelt ha det. Synd bara att det precis började regna när jag upptäckte att bakpulvret var putsväck, jag är gjord av socker idag och tänker inte gå ut i regnet med risk att smälta bort :P
Jag kanske kan smöra lite för Reine så han drar till ICA och handlar lite, vem vet? :)
Hallonpaj är jag också jobbigt sugen på, men hallonen växer ute vid stugan och där regnar det också, förmodar jag. Ja, gud vilka bekymmer man har, helt otroligt...

Hoppas jag får ihop såpass mycket energi att jag orkar ta itu med badrummet idag, det vore skönt att ha det gjort åtminstone.
Nu när vi gått ut officiellt med att vi ska bli föräldrar känns det som en befrielse, äntligen får jag dela med mig av det som upptar mina tankar dag och natt. Det är förmodligen inte så jäkla intressant för er att läsa om, det har ju ingenting med er att göra men bara vetskapen om att jag kan dela med mig av det ger en skön känsla.
10 februari är det preliminära datumet vi fått av vår barnmorska och fram till UL kommer det vara det datumet jag siktar in mig på.
v. 9+5   v. 10+6   v. 11+6
I december har jag möjlighet att söka havandeskapspenning från Försäkringskassan och med tanke på mitt tunga, stressiga och slitiga arbete borde det inte vara några större svårigheter att få det beviljat. Jag hoppas bara på att jag fortfarande behövs på Posten Logistik i höst, det hänger ju på dom ifall jag ska få behålla mina fasta anställning på SudentConsulting (dom kan säga upp mig i brist på arbete annars). Det vore ju rena dråpslaget, utan att överdriva, om jag plötsligt stod utan fast inkomst. Man kanske borde gå med i facket? Om dom nu kan göra något åt saken. Jag vet ju redan idag att det kommer finnas arbete för mig på Posten, problemet är bara det att inhyrd bemanning inte är en långsiktig lösning (enligt personalansvarige på Posten) men behövs arbetskraften borde dom väl kunna anställa mig? Jag har ju arbetat där i snart 1 år och 3 månader, mer kompetent än såhär kan man inte bli när det gäller det arbetet.
Det här är sånt jag oroar mig för, jag tänker på det hela tiden, att bli arbetslös mitt i alltihop och inte ha rätt till annat än grundpenningen från Försäkringskassan. Det skulle ju göra att jag gick från att få omkring 9000kr i mån till 4-5000kr, om ens det...
Nej, jag hoppas att det löser sig till det bästa. Det tjänar inget till att fundera sig galen på sånt, det är inget jag kan styra över och därför inte heller något jag borde ligga sömnlös för.
"Om du inte kan göra något åt det, varför oroa dig?
Om du kan göra något åt det, varför oroa dig?"
Ett ganska logiskt citat jag hittade någon gång, det säger ju precis det jag borde tänka....

Nej, kaffe och sen plocka fram charmtrollet i mig själv och lirka lite med karln. Amerikanska pannkakor ska jag ha! :)

Ciao!