- MVC -
Tisdag 30 november 2010
Idag var det dags för rutinkontroll på MVC. Hon checkade blodtrycket, blodsockret, mätte magen, kände efter hur bebisen låg i magen och så lyssnade vi på hjärtljuden.
Mitt blodtryck hade ökat från 95/60 till 110/60 men det var fortfarande på en bra nivå, blodsockret låg precis som förra gången på 4,9.
Förra gången vi var där var för 4 veckor sedan, då låg SF-måttet (livmoderns storlek) på 23cm. Idag låg det på 28cm, den har alltså växt 5 cm på 4 veckor :)
Så lyssnade vi på hennes hjärta som slog starkt och friskt, lät mycket bra sa barnmorskan :)
Hon berättade att en del förstföderskors bebisar lägger sig redan nu tillrätta med huvudet ner mot förlossningskanalen, innan de blir för stora för att kunna vända sig obehindrat.
Hon trodde att det kunde vara det som hade gjort så ont i helgen, att hennes huvud tryckte mot nerverna nere i bäckenet och skapade den smärtan jag känt.
När hon kände på magen låg Ronja på längden med ryggen ut mot min vänstra sida, med huvudet neråt, så det kan ju stämma att hennes huvud trycker på nerverna.
Trollungen smet undan från den där doptonen, ville inte att vi skulle tjuvlyssna på henne inne i magen, så hjärtljuden försvann titt som tätt.
Nu ska vi börja gå på kontroller varannan vecka fram till förlossningen, något jag tycker är väldigt kul eftersom vi får lyssna på Ronja oftare på det sättet ;)
På eftermiddagen var vi på Föräldragruppen för att lära oss om amning och den första tiden med det nyfödda barnet. Fick se en film med en precis nyfödd bebis som låg på sin mammas bröstkorg och filmen visade att sökandet efter bröstet finns inbyggt hos bebisarna. Den började instinktivt söka efter mammans bröstvårta och efter en stund hittade bebisen bröstet, utan hjälp från mamman, och började amma. Hoppas verkligen att jag får amningen att fungera, det är ju så himla mycket bekvämare att ha maten med sig hela tiden än att behöva ta med flaskor och mjölkersättning vart man än ska.
Åh, jag kan knappt bärga mig tills vi får träffa vårt älskade barn för första gången. Hon är så efterlängtad att en fjärdedel vore nog, jag vill att tiden ska börja springa nu! :P
Imorgon ska vi bege oss till Kumla för att titta på barnvagn, bilbarnstol, badbalja och babysitter hos min arbetskamrat. Hoppas vi kan få det till ett bra pris för isåfall har vi ju ganska mycket färdigt, spjälsängen kommer ju senare. Sen är det ju nästan färdigt, om man bortser från skötbord och alla småsaker som ska köpas. Men det kommer och det hinns med, det är ju 2,5 månad kvar minst :)
Nu ska jag äta Fazers nya choklad med salta cashewnötter i, hoppas den är god :)
Ciao!
Idag var det dags för rutinkontroll på MVC. Hon checkade blodtrycket, blodsockret, mätte magen, kände efter hur bebisen låg i magen och så lyssnade vi på hjärtljuden.
Mitt blodtryck hade ökat från 95/60 till 110/60 men det var fortfarande på en bra nivå, blodsockret låg precis som förra gången på 4,9.
Förra gången vi var där var för 4 veckor sedan, då låg SF-måttet (livmoderns storlek) på 23cm. Idag låg det på 28cm, den har alltså växt 5 cm på 4 veckor :)
Så lyssnade vi på hennes hjärta som slog starkt och friskt, lät mycket bra sa barnmorskan :)
Hon berättade att en del förstföderskors bebisar lägger sig redan nu tillrätta med huvudet ner mot förlossningskanalen, innan de blir för stora för att kunna vända sig obehindrat.
Hon trodde att det kunde vara det som hade gjort så ont i helgen, att hennes huvud tryckte mot nerverna nere i bäckenet och skapade den smärtan jag känt.
När hon kände på magen låg Ronja på längden med ryggen ut mot min vänstra sida, med huvudet neråt, så det kan ju stämma att hennes huvud trycker på nerverna.
Trollungen smet undan från den där doptonen, ville inte att vi skulle tjuvlyssna på henne inne i magen, så hjärtljuden försvann titt som tätt.
Nu ska vi börja gå på kontroller varannan vecka fram till förlossningen, något jag tycker är väldigt kul eftersom vi får lyssna på Ronja oftare på det sättet ;)
På eftermiddagen var vi på Föräldragruppen för att lära oss om amning och den första tiden med det nyfödda barnet. Fick se en film med en precis nyfödd bebis som låg på sin mammas bröstkorg och filmen visade att sökandet efter bröstet finns inbyggt hos bebisarna. Den började instinktivt söka efter mammans bröstvårta och efter en stund hittade bebisen bröstet, utan hjälp från mamman, och började amma. Hoppas verkligen att jag får amningen att fungera, det är ju så himla mycket bekvämare att ha maten med sig hela tiden än att behöva ta med flaskor och mjölkersättning vart man än ska.
Åh, jag kan knappt bärga mig tills vi får träffa vårt älskade barn för första gången. Hon är så efterlängtad att en fjärdedel vore nog, jag vill att tiden ska börja springa nu! :P
Imorgon ska vi bege oss till Kumla för att titta på barnvagn, bilbarnstol, badbalja och babysitter hos min arbetskamrat. Hoppas vi kan få det till ett bra pris för isåfall har vi ju ganska mycket färdigt, spjälsängen kommer ju senare. Sen är det ju nästan färdigt, om man bortser från skötbord och alla småsaker som ska köpas. Men det kommer och det hinns med, det är ju 2,5 månad kvar minst :)
Nu ska jag äta Fazers nya choklad med salta cashewnötter i, hoppas den är god :)
Ciao!
- Första advent -
Söndag 28 november 2010
Idag är det första advent, för er som mot förmodan skulle ha missat det ;)
För ovanlighetens skull gick jag upp samtidigt som Reine imorse för att kunna dricka morgonkaffet tillsammans med honom vid köksbordet och tända första ljuset i adventsljusstaken.
Det var en mysig morgon, lite för små och vilda snöflingor enligt min smak men det snöade iallafall. Själv tycker jag ju att stora och långsamt dalande snöflingor är finast och mysigast att titta på genom fönstret, men snö som snö kan man ju tycka.
I vanliga fall sover jag i snitt 1,5 timme längre än han på morgnarna eftersom jag somnar 1-3 timmar senare på natten, tack vare krämpor och svårt att slappna av.
Mamma och Kenth kom över på lite adventsfika på eftermiddagen. Jag slängde ihop en sockerkaka med kakao och kokos i, lite på måfå och som tur är gick den att äta trots brist på recept. Mamma hade med sig min gamla trasdocka som blivit så misshandlad av mig när jag var liten att mamma fått sy fast huvudet på den flertalet gånger. Det var min favoritdocka och den skulle vara med överallt, i badkaret (trots att den har tygkropp) och i sandlådan, som har resulterat i att hon inte kan blunda som hon ska och inte kan öppna ögonen som hon ska eftersom hon har sand i hela skallen. Den är precis som namnet antyder en riktigt trasig docka men ett arv jag med glädje ger min dotter när hon behagat komma till världen. Så nu sitter hon högst upp på bokhyllan i Ronjas blivande barnrum och bara väntar på att nästa generation dockmisshandlare ska ankomma.
När dom hade åkt hem igen var jag totalt utpumpad och bestämde mig för att lägga mig och sova någon timme. Det hela slutade med att jag låg tvärs över sängen och kommunicerade med min lilla skrutt i magen istället. Med kommunicera menar jag samtala utan ord, vi läser varandras tankar förstår ni ;) Hon var alltså vaken med mig i över 2 timmar och tryckte sig mot min hand och sparkade åt ena och andra hållet medan jag koncentrerade mig på att försöka urskilja vilken kroppsdel hon tryckte mot insidan av min mage och vände mig från ena sidan till den andra för att se hur hon reagerade. Tror hon låg med ryggen mot ena sidan och sparkade på andra sidan magen beroende på vilken sida jag låg på, hon börjar bli riktigt stark därinne. Några gånger sträckte hon ut sig i sin fulla längd på tvären i magen och det gjorde att magen såg helt deformerad och kantig ut.
Jag verkar säkert helt besatt av mitt barn, vilket jag lugnt kan hålla med om, och säkerligen en aning löjlig när det kommer till att registrera varje rörelse jag känner, men det är svårt att förklara hur det otroligt det känns. Det är sjukt svårt att få sin tröga hjärna att förstå att därinne ligger den person som kommer vara min förstfödda, min avkomma, någon som till hälften består av mina gener, min arvsmassa och att hon om omkring 3 månader kommer finnas utanför min mage. När hon kommer ut kan jag titta, känna och lukta så mycket jag vill på henne och då kommer förmodligen det jag upplever nu kännas otroligt fattigt, men det är vad jag har just nu och därför tar jag tillvara på alla tillfällen jag får.
Ringde till förlossningen igårkväll för att höra litegrann om jag behövde oroa mig för smärtan och värken jag haft sen i fredags, fick erbjudande att komma in för en kontroll eller annars stanna hemma och avvakta. Jag valde att stanna hemma för att vänta och se om det blev värre. Har sammandragningar lite oftare än vanligt idag tycker jag men inga smärtsamma vad jag kan avgöra. Ska ju till BM på tisdag så jag får väl berätta för henne om det som hänt, hon kanske gör en snabb undersökning för att kontrollera att det inte skett några förändringar på livmoderhalsen.
Är fortfarande öm längst ner i livmodern men det har inte blivit värre vad jag kan känna, så förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.
Idag är det första advent, för er som mot förmodan skulle ha missat det ;)
För ovanlighetens skull gick jag upp samtidigt som Reine imorse för att kunna dricka morgonkaffet tillsammans med honom vid köksbordet och tända första ljuset i adventsljusstaken.
Det var en mysig morgon, lite för små och vilda snöflingor enligt min smak men det snöade iallafall. Själv tycker jag ju att stora och långsamt dalande snöflingor är finast och mysigast att titta på genom fönstret, men snö som snö kan man ju tycka.
I vanliga fall sover jag i snitt 1,5 timme längre än han på morgnarna eftersom jag somnar 1-3 timmar senare på natten, tack vare krämpor och svårt att slappna av.
Mamma och Kenth kom över på lite adventsfika på eftermiddagen. Jag slängde ihop en sockerkaka med kakao och kokos i, lite på måfå och som tur är gick den att äta trots brist på recept. Mamma hade med sig min gamla trasdocka som blivit så misshandlad av mig när jag var liten att mamma fått sy fast huvudet på den flertalet gånger. Det var min favoritdocka och den skulle vara med överallt, i badkaret (trots att den har tygkropp) och i sandlådan, som har resulterat i att hon inte kan blunda som hon ska och inte kan öppna ögonen som hon ska eftersom hon har sand i hela skallen. Den är precis som namnet antyder en riktigt trasig docka men ett arv jag med glädje ger min dotter när hon behagat komma till världen. Så nu sitter hon högst upp på bokhyllan i Ronjas blivande barnrum och bara väntar på att nästa generation dockmisshandlare ska ankomma.
När dom hade åkt hem igen var jag totalt utpumpad och bestämde mig för att lägga mig och sova någon timme. Det hela slutade med att jag låg tvärs över sängen och kommunicerade med min lilla skrutt i magen istället. Med kommunicera menar jag samtala utan ord, vi läser varandras tankar förstår ni ;) Hon var alltså vaken med mig i över 2 timmar och tryckte sig mot min hand och sparkade åt ena och andra hållet medan jag koncentrerade mig på att försöka urskilja vilken kroppsdel hon tryckte mot insidan av min mage och vände mig från ena sidan till den andra för att se hur hon reagerade. Tror hon låg med ryggen mot ena sidan och sparkade på andra sidan magen beroende på vilken sida jag låg på, hon börjar bli riktigt stark därinne. Några gånger sträckte hon ut sig i sin fulla längd på tvären i magen och det gjorde att magen såg helt deformerad och kantig ut.
Jag verkar säkert helt besatt av mitt barn, vilket jag lugnt kan hålla med om, och säkerligen en aning löjlig när det kommer till att registrera varje rörelse jag känner, men det är svårt att förklara hur det otroligt det känns. Det är sjukt svårt att få sin tröga hjärna att förstå att därinne ligger den person som kommer vara min förstfödda, min avkomma, någon som till hälften består av mina gener, min arvsmassa och att hon om omkring 3 månader kommer finnas utanför min mage. När hon kommer ut kan jag titta, känna och lukta så mycket jag vill på henne och då kommer förmodligen det jag upplever nu kännas otroligt fattigt, men det är vad jag har just nu och därför tar jag tillvara på alla tillfällen jag får.
Ringde till förlossningen igårkväll för att höra litegrann om jag behövde oroa mig för smärtan och värken jag haft sen i fredags, fick erbjudande att komma in för en kontroll eller annars stanna hemma och avvakta. Jag valde att stanna hemma för att vänta och se om det blev värre. Har sammandragningar lite oftare än vanligt idag tycker jag men inga smärtsamma vad jag kan avgöra. Ska ju till BM på tisdag så jag får väl berätta för henne om det som hänt, hon kanske gör en snabb undersökning för att kontrollera att det inte skett några förändringar på livmoderhalsen.
Är fortfarande öm längst ner i livmodern men det har inte blivit värre vad jag kan känna, så förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.
Vecka 28
Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?
På tal om det här med humörsvängningar som det talas en hel del om under graviditeter så håller nog mina nära med mig när jag påstår att jag är väldigt mycket lugnare nu än jag någonsin varit tidigare. Jag har ju alltid varit temperamentsfull och eldig när det har kommit till kritan och jag befarade att dom egenskaperna skulle bli värre tack vare hormoner, men så är inte fallet. Jag är mycket mer harmonisk och lugn till sättet nu, man kan nästan tro att jag går på lugnande droger och det är så skönt. Jag är inte den där gravida häxan som gråter och skriker omvartannat, är glad ena sekunden för att nästa sekund bli rasande eller himlastormande ledsen.
Vissa dagar kan jag känna mig lite nere på botten men det är inte värre än hur det var innan jag blev gravid, man kan inte begära att alla ska vara på topp varje dag. Min kära sambo har alltså ingenting i mitt beteende att klaga på, han är säkert glad att jag är trevligare och gladare nu än jag var tidigare vissa dagar.
Så förutom en del kroppsliga besvär som graviditeten orsakat har jag ingenting att klaga på hittills, jag har kommit lindrigt undan i jämförelse med många andra.
Det här inlägget blev onödigt långt men ibland blir det så :)
Nu ska jag borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen med min blivande fästman.
Sov gott,
Ciao!
- Förvärkar -
Lördag 27 november 2010
Har haft en usel natt. Har haft oregelbundna mensvärksliknande värkar i rygg, nedre delen av livmodern och ner på insidan av låren sedan igår eftermiddag. Jag vet att det kan värka i livmodern pga att den växer, men det känns inte alls som det. Det är en mer svidande och brännande värk som kommer och går, har även haft väldigt oregelbundna sammandragningar återkommande under natten, en tryckande känsla längst ner i livmodern och har tack vare detta inte kunnat sova inatt.
Jag har alltid lidit av kraftiga mensvärkar som gjort så ont att de orsakat kräkningar ibland, både innan och första dagarna under mensen och detta kändes minst lika smärtsamt.
Borde man oroa sig kanske? I värsta fall får jag väl ringa förlossningen och fråga dom vad det kan vara...
Trollungen har varit helt vild hela natten också, sparkat i säkert 3 timmar och det har känts som hon har tryckt sig neråt på jävelskap där det har gjort som ondast, det svider och värker fortfarande i livmodertappen...
Man blir ju lite orolig även om jag vet att det är ofarligt med förvärkar, hoppas bara inte det är extremt tidigt för det...
Skulle det bli värre eller fortsätta en längre tid får jag väl ringa till förlossningen, vill ju inte att kroppen ska starta upp förlossningen redan... man kan tydligen få nåt medel som gör att det stannar av om så skulle vara fallet.
Så idag är jag ingen pigg Rebecka, men det kan inte hjälpas. Ska hem till pappa och hans sambo och fika lite sen tänkte jag, min lillebror är på besök från Borås och det är inte så ofta man träffar honom.
Han kommer förmodligen tycka att jag ser ut som en stor tunna med min mage, han har inte sett mig sen jag var i typ vecka 12 och det är ju lite skillnad på magstorlek nu :)
Tapeterna blev så fina så :) vi är väldigt nöjda med resultatet iallafall.
Imorgon är det första advent, det är mysigt tycker jag :) tända första ljuset i adventsljusstaken och äta mysig adventsfrukost.
Hade varit gott med någon form av saffransbullar imorgon, men det orkar jag inte hålla på med. Jag och mamma ska ändå julbaka någon dag i december, så jag får vänta med saffransbullarna tills dess.
Vinternostalgi. Morfar och jag tränar inför Vasaloppet ;)
Nu ska jag ta en dusch och klä på mig något anständigt, sen ska jag dra vidare.
Ciao!
Har haft en usel natt. Har haft oregelbundna mensvärksliknande värkar i rygg, nedre delen av livmodern och ner på insidan av låren sedan igår eftermiddag. Jag vet att det kan värka i livmodern pga att den växer, men det känns inte alls som det. Det är en mer svidande och brännande värk som kommer och går, har även haft väldigt oregelbundna sammandragningar återkommande under natten, en tryckande känsla längst ner i livmodern och har tack vare detta inte kunnat sova inatt.
Jag har alltid lidit av kraftiga mensvärkar som gjort så ont att de orsakat kräkningar ibland, både innan och första dagarna under mensen och detta kändes minst lika smärtsamt.
Borde man oroa sig kanske? I värsta fall får jag väl ringa förlossningen och fråga dom vad det kan vara...
Trollungen har varit helt vild hela natten också, sparkat i säkert 3 timmar och det har känts som hon har tryckt sig neråt på jävelskap där det har gjort som ondast, det svider och värker fortfarande i livmodertappen...
Man blir ju lite orolig även om jag vet att det är ofarligt med förvärkar, hoppas bara inte det är extremt tidigt för det...
Skulle det bli värre eller fortsätta en längre tid får jag väl ringa till förlossningen, vill ju inte att kroppen ska starta upp förlossningen redan... man kan tydligen få nåt medel som gör att det stannar av om så skulle vara fallet.
Så idag är jag ingen pigg Rebecka, men det kan inte hjälpas. Ska hem till pappa och hans sambo och fika lite sen tänkte jag, min lillebror är på besök från Borås och det är inte så ofta man träffar honom.
Han kommer förmodligen tycka att jag ser ut som en stor tunna med min mage, han har inte sett mig sen jag var i typ vecka 12 och det är ju lite skillnad på magstorlek nu :)
Tapeterna blev så fina så :) vi är väldigt nöjda med resultatet iallafall.
Imorgon är det första advent, det är mysigt tycker jag :) tända första ljuset i adventsljusstaken och äta mysig adventsfrukost.
Hade varit gott med någon form av saffransbullar imorgon, men det orkar jag inte hålla på med. Jag och mamma ska ändå julbaka någon dag i december, så jag får vänta med saffransbullarna tills dess.
Vinternostalgi. Morfar och jag tränar inför Vasaloppet ;)Nu ska jag ta en dusch och klä på mig något anständigt, sen ska jag dra vidare.
Ciao!
- REA -
Fredag 26 november 2010
Fick tipset på BliMamma.se att det var upp till 70% REA på Ellos.se.
Det var ju kanske inte så bra, för nu har jag suttit och klickat hem en massa bebiskläder i diverse storlekar.
Bebiskläder är ju så sjukt söta och fina att jag säkert hade köpt allt om jag släppt alla hämningar, men det hade nog inte plånboken tyckt om alls...
Tack vare den generösa rabatten kom jag undan med 450 kr ca.
Dom plagg där det är 2 på samma bild är 2-pack. Ja, det kanske säger sig självt :)
Dom hade såna där söta overaller också, med små nalleöron på luvan men jag ska nog ta mig till en affär och kolla in dom istället. Man vill ju gärna veta hur tjocka dom är, hon kommer ju födas när det fortfarande är snö ute så det kan vara bra om den är ganska varm. Kommer längta så sjukt mycket mer efter vår lilla Ronja när kläderna väl kommit med posten, vill ju ha en varm och väldoftande liten bebis i kläderna också :D
I bakhuvudet hör jag ett diffust ringande som varnar mig för att köpa för mycket kläder, tänk tänk tänk om dom såg fel på UL och det inte kommer ut en flicka i februari utan en liten pojke som bara hade väldigt liten snopp i vecka 18...? Ja, då blir vi nog lagom överraskade :P Nästan så man funderar på att boka UL privat bara för att kunna fastställa könet helt :)
Jag skulle inte ha något emot att få en pojke, men jag skulle nog känna mig snuvad på konfekten på ett sätt eftersom vi ställt in oss så mycket på att få en Ronja och inte en Kevin. Vi skulle som sagt bli glada oavsett, bara bebisen mår bra, men man skulle få lite jobbigt med alla kläder då... den lilla pojken skulle ju få åka hem från BB i flickkläder, stackaren ;P
Har gjort lite förändringar i headern idag också, var lite trött på den gamla, även om det mesta ser likadant ut :)
Nu är snart hela väggen färdigtapetserad, det blir så fint så :) Vi är så glatt överraskade att det gick så fort att få nya tapeter. Vi trodde vi skulle få vänta till efter årsskiftet åtminstone, men det behövde vi ju inte :)
här är tapeten vi ska ha som fond, kanske inte den bästa bilden men jag hittade ingen bättre :P
Nu orkar jag inte skriva mer, får ont i fingrarna ;P
Ciao!
Fick tipset på BliMamma.se att det var upp till 70% REA på Ellos.se.
Det var ju kanske inte så bra, för nu har jag suttit och klickat hem en massa bebiskläder i diverse storlekar.
Bebiskläder är ju så sjukt söta och fina att jag säkert hade köpt allt om jag släppt alla hämningar, men det hade nog inte plånboken tyckt om alls...
Tack vare den generösa rabatten kom jag undan med 450 kr ca.
Dom plagg där det är 2 på samma bild är 2-pack. Ja, det kanske säger sig självt :)
Dom hade såna där söta overaller också, med små nalleöron på luvan men jag ska nog ta mig till en affär och kolla in dom istället. Man vill ju gärna veta hur tjocka dom är, hon kommer ju födas när det fortfarande är snö ute så det kan vara bra om den är ganska varm. Kommer längta så sjukt mycket mer efter vår lilla Ronja när kläderna väl kommit med posten, vill ju ha en varm och väldoftande liten bebis i kläderna också :D
I bakhuvudet hör jag ett diffust ringande som varnar mig för att köpa för mycket kläder, tänk tänk tänk om dom såg fel på UL och det inte kommer ut en flicka i februari utan en liten pojke som bara hade väldigt liten snopp i vecka 18...? Ja, då blir vi nog lagom överraskade :P Nästan så man funderar på att boka UL privat bara för att kunna fastställa könet helt :)
Jag skulle inte ha något emot att få en pojke, men jag skulle nog känna mig snuvad på konfekten på ett sätt eftersom vi ställt in oss så mycket på att få en Ronja och inte en Kevin. Vi skulle som sagt bli glada oavsett, bara bebisen mår bra, men man skulle få lite jobbigt med alla kläder då... den lilla pojken skulle ju få åka hem från BB i flickkläder, stackaren ;P
Har gjort lite förändringar i headern idag också, var lite trött på den gamla, även om det mesta ser likadant ut :)
Nu är snart hela väggen färdigtapetserad, det blir så fint så :) Vi är så glatt överraskade att det gick så fort att få nya tapeter. Vi trodde vi skulle få vänta till efter årsskiftet åtminstone, men det behövde vi ju inte :)
här är tapeten vi ska ha som fond, kanske inte den bästa bilden men jag hittade ingen bättre :PNu orkar jag inte skriva mer, får ont i fingrarna ;P
Ciao!
- Barbamamma -
Torsdag 25 november 2010
Är väldigt nöjd med min insats i städningen igår, nu är det så rent och fint här hemma att man knappt vågar röra sig. Men katterna vet hur man ska råda bot mot en för ren lägenhet, man gräver bara litegrann i en blomkruka och vips så ligger det jord på mattes nystädade golv. Och varför inte spy upp den dyra maten vi nyss fått av husse, kanske på badrumsmattan? Eller så glömmer vi bort att man ska bajsa i kattlådan och bajsar utanför på den nyskurade badrumsgolvet istället.
Ja, alla dessa grejer har kissarna haft för sig sedan vi blev färdiga med städningen, sånt som dom aldrig gör annars.
Dom känner sig kanske mer hemma när det ligger en dammtuss här och där, därför måste dom stöka ner litegrann. Men jag är inte bitter ;P
Nu tycker jag magen växt massor sedan helgen, jag kanske är lika blind nu men i mina ögon är den större än sist jag fotograferade den.
Jag har märkt att hon ligger på sidan i magen, i höjd med naveln, hela tiden... tycker inte hon verkar ligga med huvudet eller fötterna uppåt eller neråt i magen alls, utan växlar bara mellan att ha huvudet åt höger och vänster i magen. Jag känner livmoderkanten precis under revbenen, så man tycker ju att hon borde utnyttja allt utrymme hon har därinne, men det verkar inte hon tycka. Jag hoppas det är normalt att en del bebisar ligger lågt i magen och en del håller sig högre upp. Jag ska väl bara vara glad att hon inte trycker upp lungorna och magsäcken i halsen på mig, men för att vara på den säkra sidan ska jag fråga BM nästa vecka om det är normalt eller ej.
Hennes placering gör att magen är jättebred men inte så putande, eller hur jag ska förklara. Framifrån ser jag höggravid ut medan jag från sidan ser ut att vara omkring vecka 28...
Än sålänge inga groteska bristningar på magen, dom jag har vid höfterna har jag haft i många år så dom räknas inte.
Nu har jag gått upp knappt 4kg sedan jag blev gravid, man tycker ju magen ser ut att väga mycket mer men den gör tydligen inte det. Jag ska ju tacka alla högre makter att jag inte lagt på mig så mycket, för alla som varit gravida och även andra som är lite insatta vet ju att det inte bara är bebisens vikt man lägger på sig när man är gravid. Det är ju extra mycket blod i kroppen, mer vätska, man lagrar fettdepåer lite överallt, tuttarna blir tyngre, livmodern och fostervattnet lägger ju också till en del på vikten. Men jag har väl haft tur som inte växt åt alla håll och kanter, det skulle ju bara bli jobbigt att bli av med allt överblivet fett efter förlossningen.
Min foglossning är inte snäll mot mig, inte alls. Ibland kan jag inte gå normalt eftersom det värker och hugger i benet vi kvinnor har mellan benen - venusberget- som det kallas ibland. Det känns som det har gått av på mitten och delat på sig... det är allt annat än skönt och jag är så glad att jag blev sjukskriven såpass tidigt från jobbet eftersom tunga lyft gör det värre. Alltså hade jag nog haft ännu ondare om jag fortsatt jobba. Men ryggen och höfterna sa ifrån och därför kunde jag inte fortsätta bära 150-200 paket på upp till 35kg om dagen.
Nu ska jag sluta spotta ur mig en massa ord och istället försöka komma på vad man ska göra av den här dagen.
Vi hörs,
Ciao!
Är väldigt nöjd med min insats i städningen igår, nu är det så rent och fint här hemma att man knappt vågar röra sig. Men katterna vet hur man ska råda bot mot en för ren lägenhet, man gräver bara litegrann i en blomkruka och vips så ligger det jord på mattes nystädade golv. Och varför inte spy upp den dyra maten vi nyss fått av husse, kanske på badrumsmattan? Eller så glömmer vi bort att man ska bajsa i kattlådan och bajsar utanför på den nyskurade badrumsgolvet istället.
Ja, alla dessa grejer har kissarna haft för sig sedan vi blev färdiga med städningen, sånt som dom aldrig gör annars.
Dom känner sig kanske mer hemma när det ligger en dammtuss här och där, därför måste dom stöka ner litegrann. Men jag är inte bitter ;P
Nu tycker jag magen växt massor sedan helgen, jag kanske är lika blind nu men i mina ögon är den större än sist jag fotograferade den.
Jag har märkt att hon ligger på sidan i magen, i höjd med naveln, hela tiden... tycker inte hon verkar ligga med huvudet eller fötterna uppåt eller neråt i magen alls, utan växlar bara mellan att ha huvudet åt höger och vänster i magen. Jag känner livmoderkanten precis under revbenen, så man tycker ju att hon borde utnyttja allt utrymme hon har därinne, men det verkar inte hon tycka. Jag hoppas det är normalt att en del bebisar ligger lågt i magen och en del håller sig högre upp. Jag ska väl bara vara glad att hon inte trycker upp lungorna och magsäcken i halsen på mig, men för att vara på den säkra sidan ska jag fråga BM nästa vecka om det är normalt eller ej.
Hennes placering gör att magen är jättebred men inte så putande, eller hur jag ska förklara. Framifrån ser jag höggravid ut medan jag från sidan ser ut att vara omkring vecka 28...
Än sålänge inga groteska bristningar på magen, dom jag har vid höfterna har jag haft i många år så dom räknas inte. Nu har jag gått upp knappt 4kg sedan jag blev gravid, man tycker ju magen ser ut att väga mycket mer men den gör tydligen inte det. Jag ska ju tacka alla högre makter att jag inte lagt på mig så mycket, för alla som varit gravida och även andra som är lite insatta vet ju att det inte bara är bebisens vikt man lägger på sig när man är gravid. Det är ju extra mycket blod i kroppen, mer vätska, man lagrar fettdepåer lite överallt, tuttarna blir tyngre, livmodern och fostervattnet lägger ju också till en del på vikten. Men jag har väl haft tur som inte växt åt alla håll och kanter, det skulle ju bara bli jobbigt att bli av med allt överblivet fett efter förlossningen.
Min foglossning är inte snäll mot mig, inte alls. Ibland kan jag inte gå normalt eftersom det värker och hugger i benet vi kvinnor har mellan benen - venusberget- som det kallas ibland. Det känns som det har gått av på mitten och delat på sig... det är allt annat än skönt och jag är så glad att jag blev sjukskriven såpass tidigt från jobbet eftersom tunga lyft gör det värre. Alltså hade jag nog haft ännu ondare om jag fortsatt jobba. Men ryggen och höfterna sa ifrån och därför kunde jag inte fortsätta bära 150-200 paket på upp till 35kg om dagen.
Nu ska jag sluta spotta ur mig en massa ord och istället försöka komma på vad man ska göra av den här dagen.
Vi hörs,
Ciao!
- Vecka 28 -
Onsdag 24 november 2010
Idag går jag in i vecka 28, vilket känns helt overkligt... det är inte länge sedan jag väntade spänt på att passera vecka 12 och kunde pusta ut litegrann.
Nu väger hon ca. 1,1 kg och är 37,5 cm lång. 67% av graviditeten är avklarad och ja, det behövs väl inget mattesnille för att räkna ut att det då bara är 33% kvar att klara av :)
Jag har gått in i den sista tredjedelen av graviditeten, den tredje trimestern :)
Nu börjar det ju bli dags att tänka på allt man behöver inför bebisens ankomst. Jag skrev en lista för ungefär 2 månader sedan och än så länge har vi inte köpt något på den listan.
Barnvagn och bilbarnstol är någotsånär färdigt, har en bekant vi förmodligen ska köpa detta av i december men vi har inte tittat på sakerna ännu så helt färdigt är det inte. Spjälsäng med tillbehör har vi önskat oss i gemensam julklapp av mina föräldrar, så det tror jag vi får :) Men här har vi den lilla listan och jag är säker på att jag har missat något, men det får man ta som det kommer:
Idag går jag in i vecka 28, vilket känns helt overkligt... det är inte länge sedan jag väntade spänt på att passera vecka 12 och kunde pusta ut litegrann.
Nu väger hon ca. 1,1 kg och är 37,5 cm lång. 67% av graviditeten är avklarad och ja, det behövs väl inget mattesnille för att räkna ut att det då bara är 33% kvar att klara av :)
Jag har gått in i den sista tredjedelen av graviditeten, den tredje trimestern :)
Nu börjar det ju bli dags att tänka på allt man behöver inför bebisens ankomst. Jag skrev en lista för ungefär 2 månader sedan och än så länge har vi inte köpt något på den listan.
Barnvagn och bilbarnstol är någotsånär färdigt, har en bekant vi förmodligen ska köpa detta av i december men vi har inte tittat på sakerna ännu så helt färdigt är det inte. Spjälsäng med tillbehör har vi önskat oss i gemensam julklapp av mina föräldrar, så det tror jag vi får :) Men här har vi den lilla listan och jag är säker på att jag har missat något, men det får man ta som det kommer:
· Barnvagn
· Spjälsäng
madrass
sängkläder
kudde
täcke
· Bilbarnstol
· Babysitter
· Bärsele
· Babykläder
ytterkläder
mössa
vantar
· Nappar
· Nappflaskor
· Salvor
· Tvättlappar
· Skötväska
· (Badbalja+ badtermometer)+badolja
Vi fick se en förlossningsfilm på föräldragruppen igår, inte en såndär med en massa blodiga detaljer utan med mer fokus på värkarbetet och mamman. Ja, dom hade ju jävligt ont och jag vet ju att det kommer göra förjävla helvetes ont att föda barn, men trots att jag nu sett filmen och själv varit med på en förlossning så är jag fortfarande inte nervös. Jag är inte så dum att jag tror att smärtan inte kommer beröra mig, jag är inte gjord av sten och is, men eftersom det är ofrånkomligt att föda när man väl är gravid och valt att behålla barnet så känns det inte så otäckt. Jag har ju inget val utan får ta tjuren vid hornen när det är dags, jag har ingen möjlighet att backa mig ur förlossningen så man får göra det bästa av situationen. Sedan finns det ju så många olika smärtlindringar idag som är både effektiva och riskfria att jag knappast tänkter ha ondare än jag behöver. Man måste ju bygga upp lite självförtroende inför en sån sak, intala sig själv att man kommer klara av det galant, då är ju en hel del redan vunnet. Så "förlossning - hit me!" jag är inte rädd för dig ;)
Nu har Reine beordrat mig att jag inte får blogga på arbetstid, jag kläckte ju ur mig igår att vi ska städa här hemma idag, så nu är det dags att sätta igång.
Vi hörs,
Ciao!
- Föräldragrupp -
Tisdag 23 november 2010
Det är den 23:e idag, det magiska numret, vilket innebär att det idag bara är 3 månader kvar till det beräknade förlossningsdatumet. 3 månader - är det lång tid? Med tanke på att jag gått gravid i 6 månader nu så låter det inte mycket, även om jag tycker jag varit gravid i en evighet vid det här laget. Men det kommer nog gå fort, om en vecka är november slut och först fyller mamma år, sen fyller Mia min Mia år, på Lucia fyller Reine 25 år och sen är det julafton. Sedan kommer nyårsafton och vår förlovningsdag äntligen :)
Sedan har vi i stort sett ingenting inplanerat förutom att föda barn, eller jag ska föda barn och Reine ska stå bredvid och heja på... haha.
Med tanke på att när jag fick veta att det låg annat än mat i min mage, i juni, så var det 36 veckor kvar till den 23 februari, 235 dagar, 9 månader. Idag är det 13 veckor kvar, 91 dagar, 3 månader.
Det här fixar jag, jag behöver träna upp mitt tålamod så vi kan lika gärna börja direkt :) Vill ju att hon ska vara färdiggräddad när hon kommer ut, så jag får sitta snällt och vänta tills hon bestämmer sig för att titta ut.
Har köpt ett gravidsmycke förresten. En bola.
Den mexikanska bolan eller graviditetspinglan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket långt ner på magen kan barnet höra ljudet.
Från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.
Nu ska vi snart iväg på föräldragrupp och idag ska det pratas om förlossning och smärtlindring, det blir säkert intressant :)
Hinner inte skriva något mer nu, vi hörs.
Ciao!
Det är den 23:e idag, det magiska numret, vilket innebär att det idag bara är 3 månader kvar till det beräknade förlossningsdatumet. 3 månader - är det lång tid? Med tanke på att jag gått gravid i 6 månader nu så låter det inte mycket, även om jag tycker jag varit gravid i en evighet vid det här laget. Men det kommer nog gå fort, om en vecka är november slut och först fyller mamma år, sen fyller Mia min Mia år, på Lucia fyller Reine 25 år och sen är det julafton. Sedan kommer nyårsafton och vår förlovningsdag äntligen :)
Sedan har vi i stort sett ingenting inplanerat förutom att föda barn, eller jag ska föda barn och Reine ska stå bredvid och heja på... haha.
Med tanke på att när jag fick veta att det låg annat än mat i min mage, i juni, så var det 36 veckor kvar till den 23 februari, 235 dagar, 9 månader. Idag är det 13 veckor kvar, 91 dagar, 3 månader.
Det här fixar jag, jag behöver träna upp mitt tålamod så vi kan lika gärna börja direkt :) Vill ju att hon ska vara färdiggräddad när hon kommer ut, så jag får sitta snällt och vänta tills hon bestämmer sig för att titta ut.
Har köpt ett gravidsmycke förresten. En bola.
Den mexikanska bolan eller graviditetspinglan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket långt ner på magen kan barnet höra ljudet.
Från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.
Nu ska vi snart iväg på föräldragrupp och idag ska det pratas om förlossning och smärtlindring, det blir säkert intressant :)
Hinner inte skriva något mer nu, vi hörs.
Ciao!
- Bullmamma -
Söndag 21 november 2010
Har blivit en riktig bullmamma, vissa dagar blir jag knockad av suget efter att få baka något, vad som helst...
Så har jag aldrig känt förut, inte för att jag är supersugen på bullar eller vad det nu är jag bakar utan bara för att jag vill baka. Idag ska jag baka likadana vaniljbullar som jag gjort två gånger, men har gjort dubbel sats och ska smaksätta dom på iallafall tre olika sätt. Ska göra några med vaniljsocker på, några med kanel (får dom andra äta, jag hatar kanelbullar) och några med kokos. Jag älskar kokos, skulle kunna äta det med sked utan problem, så det borde ju funka att blanda smör och kokos och breda ut på degen... eller? Jag tänker iallafall prova, så får vi se vad det blir för resultat av det hela.
Känner mig väldigt sexig när jag står och bakar i linne, ingen BH, ljusgråa långkalsonger i herrmodell med Snobben tryck och duntofflor på fötterna. Pricken över i är ju gravidmagen som sticker ut ovanför långkalsongerna och linnet som inte riktigt lyckas täcka hela magen och storleken på dom enda trosorna som sitter bekvämt nuförtiden ska vi inte ens nämna, Top Model Sverige - here I come!
Men det är ju bara min stackars sambo som behöver se mig och klagar han får han väl titta åt ett annat håll eller något ;P
Igår när jag fotograferade magen tyckte jag den såg mycket mindre ut än vanligt, vetifan vad som hade hänt men liten var den. Kan vara så att hon låg på något konstigt sätt i magen och därför såg den mindre ut, eller jag vet inte :P
Förhoppningsvis är den inte mindre, den borde ju växa så då får vi hoppas att den gör det också :)
Kanske bara är jag som blivit blind ;P Hon dansar iallafall runt därinne och sparkar riktiga fullträffar på känsliga punkter i mig, så hon verkar må fint därinne :) Nu är det cirkus-gurkus 3 månader kvar till BF och samtidigt som det känns som en hel evighet så känns det även som det ligger alldeles runt hörnet, vilket det på sätt och vis gör :)
såhär ser iallafall magen ut nu, you tell me om den har växt eller ej...
Nu är det inte långt kvar till julafton heller och jag har som vanligt ingen aning om vad jag ska köpa till mina nära och kära... sedan är det flera stycken som fyller i december också, då ska man komma på något att köpa i present + julklapp. Jag med min stendöda fantasi har samma problem varje år, men det brukar ju lösa sig så vi får hoppas att det gör det i år också :)
Nu är jag färdig med bullbaket och det ligger ett berg av bullar på ugnsgallret och svalnar :)
Vaniljbullar, kanelbullar och kokosbullar. Har inte smakat än, så vi ska inte ropa hej ännu... men 52 stycken blev det och färdiga är dom :)
och en bild på det Grekiska storbrödet jag bakade i torsdags och i överkant ser man även korvstroganoffen jag knåpade ihop samtidigt :)
Ciao!
Har blivit en riktig bullmamma, vissa dagar blir jag knockad av suget efter att få baka något, vad som helst...
Så har jag aldrig känt förut, inte för att jag är supersugen på bullar eller vad det nu är jag bakar utan bara för att jag vill baka. Idag ska jag baka likadana vaniljbullar som jag gjort två gånger, men har gjort dubbel sats och ska smaksätta dom på iallafall tre olika sätt. Ska göra några med vaniljsocker på, några med kanel (får dom andra äta, jag hatar kanelbullar) och några med kokos. Jag älskar kokos, skulle kunna äta det med sked utan problem, så det borde ju funka att blanda smör och kokos och breda ut på degen... eller? Jag tänker iallafall prova, så får vi se vad det blir för resultat av det hela.
Känner mig väldigt sexig när jag står och bakar i linne, ingen BH, ljusgråa långkalsonger i herrmodell med Snobben tryck och duntofflor på fötterna. Pricken över i är ju gravidmagen som sticker ut ovanför långkalsongerna och linnet som inte riktigt lyckas täcka hela magen och storleken på dom enda trosorna som sitter bekvämt nuförtiden ska vi inte ens nämna, Top Model Sverige - here I come!
Men det är ju bara min stackars sambo som behöver se mig och klagar han får han väl titta åt ett annat håll eller något ;P
Igår när jag fotograferade magen tyckte jag den såg mycket mindre ut än vanligt, vetifan vad som hade hänt men liten var den. Kan vara så att hon låg på något konstigt sätt i magen och därför såg den mindre ut, eller jag vet inte :P
Förhoppningsvis är den inte mindre, den borde ju växa så då får vi hoppas att den gör det också :)
Kanske bara är jag som blivit blind ;P Hon dansar iallafall runt därinne och sparkar riktiga fullträffar på känsliga punkter i mig, så hon verkar må fint därinne :) Nu är det cirkus-gurkus 3 månader kvar till BF och samtidigt som det känns som en hel evighet så känns det även som det ligger alldeles runt hörnet, vilket det på sätt och vis gör :)
såhär ser iallafall magen ut nu, you tell me om den har växt eller ej...Nu är det inte långt kvar till julafton heller och jag har som vanligt ingen aning om vad jag ska köpa till mina nära och kära... sedan är det flera stycken som fyller i december också, då ska man komma på något att köpa i present + julklapp. Jag med min stendöda fantasi har samma problem varje år, men det brukar ju lösa sig så vi får hoppas att det gör det i år också :)
Nu är jag färdig med bullbaket och det ligger ett berg av bullar på ugnsgallret och svalnar :)
Vaniljbullar, kanelbullar och kokosbullar. Har inte smakat än, så vi ska inte ropa hej ännu... men 52 stycken blev det och färdiga är dom :)
och en bild på det Grekiska storbrödet jag bakade i torsdags och i överkant ser man även korvstroganoffen jag knåpade ihop samtidigt :)Ciao!
- Vinter -
Torsdag 18 november 2010
Nu har jag varit lite dålig med uppdateringen igen, -slår mig själv på fingrarna-...
Men det är ju så att har man inget att skriva eller heller någon lust att skriva finns det ju ingen anledning att sitta här och stirra på ett tomt "Nytt inlägg" utan att få ner några ord.
Visserligen kanske det inte blir mer intressanta inlägg när jag väl har lust att skriva, antagligen intresserar min gravidvardag inte er så mycket men det skiter jag i ;P
I tisdags började vi gå på Föräldragrupp i Varberga (står fortfarande skriven på Varberga VC eftersom vi inte ville byta barnmorska mitt i graviditeten) och det kommer säkert bli intressant. I tisdags var det mest lära känna varann, berätta om sig själv och olika värderingar. Nu på tisdag ska vi prata om förlossningen och smärtlindring under förlossning och det är ju mer spännande än det vi gjorde i tisdags, iallafall enligt min mening.
Jag vet ju hur en förlossning kan gå till eftersom jag varit med på en förlossning för snart 4 år sedan men jag kan behöva uppdateras och friska upp minnet lite.
Det börjar bli mer påtagligt och verkligt nu när vi börjat "utbildningen" och tiden som är kvar tills vår snuttelina kommer ut är inte så avskräckande lång längre.
Gick in i vecka 27 igår och det är 14 veckor kvar tills jag gått 40 hela veckor. Det kommer nog gå fortare än jag tror, speciellt när julafton är förbi.
Enligt sidor på internet är jag i sjunde graviditetsmånaden och har bara ca. 2 veckor kvar till den åttonde. Man går ju gravid i 10 graviditetsmånader och 9 kalendermånader + 1 vecka. Innan jag blev "på smällen" varken fattade eller brydde jag mig särskilt mycket om det här men som gravid kollar man upp allt och läser allt som finns att läsa om bebisar och graviditeter.
Folk omkring mig tycker jag blir större för varje gång dom ser mig, även om det bara gått några dagar men jag ser ingen skillnad längre... tycker inte alls att jag växer något, magen känns lika stor nu som den gjorde för 4 veckor sedan. Men det kan ju bero på att jag ser magen varje dag och inte lägger märke till några skillnader alls.
Skulle det vara så att jag har rätt och inte har växt något så får jag ju reda på det hos BM, Ronja rör iallafall på sig därinne så fort jag sitter still och det håller mig lugn.
Hon har iallafall blivit starkare på sistone, sparkarna är kraftigare och det verkar som det börjar bli trångt i magen eftersom det buktar så fort hon rör sig därinne. Man ser hur hon sträcker på sig och huvudet trycks mot magen, skithäftigt är det och jag kommer nog sakna det enormt mycket när hon väl är ute.
Har blivit fortsatt sjukskriven till 31/12 och fått diagnosen foglossning. Eftersom min chef inte kan ge mig andra arbetsuppgifter kommer jag alltså gå hemma fram till förlossningen, i slutet av december kan det eventuellt bli så att jag går över till havandeskapspenning istället för sjukskrivning, det beror på vad FK tycker.
Gud vad mysigt det är med vinter, snön får gärna komma nu och stanna för min del, jag klagar inte :)
Om ett par timmar kommer Jakobssons Möbler och byter ut vår säng mot en ny, det är något fel på undersängarna som gör att hela sängen svajar och man riskerar att åka i golvet så fort man rör sig och det knarrar och knakar i hela huset när man vänder sig om. Får hoppas dom byggt dom här sängarna rätt nu och att vi slipper ringa dit igen och klaga.
Min graviditetsberäknare idag:
Nu har jag varit lite dålig med uppdateringen igen, -slår mig själv på fingrarna-...
Men det är ju så att har man inget att skriva eller heller någon lust att skriva finns det ju ingen anledning att sitta här och stirra på ett tomt "Nytt inlägg" utan att få ner några ord.
Visserligen kanske det inte blir mer intressanta inlägg när jag väl har lust att skriva, antagligen intresserar min gravidvardag inte er så mycket men det skiter jag i ;P
I tisdags började vi gå på Föräldragrupp i Varberga (står fortfarande skriven på Varberga VC eftersom vi inte ville byta barnmorska mitt i graviditeten) och det kommer säkert bli intressant. I tisdags var det mest lära känna varann, berätta om sig själv och olika värderingar. Nu på tisdag ska vi prata om förlossningen och smärtlindring under förlossning och det är ju mer spännande än det vi gjorde i tisdags, iallafall enligt min mening.
Jag vet ju hur en förlossning kan gå till eftersom jag varit med på en förlossning för snart 4 år sedan men jag kan behöva uppdateras och friska upp minnet lite.
Det börjar bli mer påtagligt och verkligt nu när vi börjat "utbildningen" och tiden som är kvar tills vår snuttelina kommer ut är inte så avskräckande lång längre.
Gick in i vecka 27 igår och det är 14 veckor kvar tills jag gått 40 hela veckor. Det kommer nog gå fortare än jag tror, speciellt när julafton är förbi.
Enligt sidor på internet är jag i sjunde graviditetsmånaden och har bara ca. 2 veckor kvar till den åttonde. Man går ju gravid i 10 graviditetsmånader och 9 kalendermånader + 1 vecka. Innan jag blev "på smällen" varken fattade eller brydde jag mig särskilt mycket om det här men som gravid kollar man upp allt och läser allt som finns att läsa om bebisar och graviditeter.
Folk omkring mig tycker jag blir större för varje gång dom ser mig, även om det bara gått några dagar men jag ser ingen skillnad längre... tycker inte alls att jag växer något, magen känns lika stor nu som den gjorde för 4 veckor sedan. Men det kan ju bero på att jag ser magen varje dag och inte lägger märke till några skillnader alls.
Skulle det vara så att jag har rätt och inte har växt något så får jag ju reda på det hos BM, Ronja rör iallafall på sig därinne så fort jag sitter still och det håller mig lugn.
Hon har iallafall blivit starkare på sistone, sparkarna är kraftigare och det verkar som det börjar bli trångt i magen eftersom det buktar så fort hon rör sig därinne. Man ser hur hon sträcker på sig och huvudet trycks mot magen, skithäftigt är det och jag kommer nog sakna det enormt mycket när hon väl är ute.
Har blivit fortsatt sjukskriven till 31/12 och fått diagnosen foglossning. Eftersom min chef inte kan ge mig andra arbetsuppgifter kommer jag alltså gå hemma fram till förlossningen, i slutet av december kan det eventuellt bli så att jag går över till havandeskapspenning istället för sjukskrivning, det beror på vad FK tycker.
Gud vad mysigt det är med vinter, snön får gärna komma nu och stanna för min del, jag klagar inte :)
Om ett par timmar kommer Jakobssons Möbler och byter ut vår säng mot en ny, det är något fel på undersängarna som gör att hela sängen svajar och man riskerar att åka i golvet så fort man rör sig och det knarrar och knakar i hela huset när man vänder sig om. Får hoppas dom byggt dom här sängarna rätt nu och att vi slipper ringa dit igen och klaga.
Min graviditetsberäknare idag:
- Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 23-Feb-2011
- Du är gravid i vecka 26+1 (läs mer).
- Bebisen väger c:a 989 gram. *
- Bebisen är c:a 36 cm från hjässa till fot. *
- Du har klarat av 65% av graviditeten.
- Du har 96 dagar till förlossningen.
Hon väger nästan 1kg nu, helt sjukt att hon blivit så stor redan. Men det är ju som sagt inte alltför lång tid kvar så det är ju inte så konstigt antar jag :)
Nu ska jag baka bröd tror jag, vi hörs!
Ciao!
