Jag är så inihelvete trött på dig, vet du det?
Så förbannat jävla urless på allt som har med dig att göra!
Du sabbar ditt liv totalt, bara river upp allt som har byggts upp med rötterna och kastar det i soporna.
Stänger av alla känslor helt och hållet och bara hånskrattar mig rakt upp i ansiktet.
Du påstår att allt är någon annans fel, skyller ditt beteende på alla andra förutom dig själv, där felet egentligen ligger. Ingen annan har skulden i att saker ser ut som dom gör nu, det är ditt fel rakt igenom utan undantag.
Du vräker ur dig att jag kan dra åt helvete om jag försöker lägga mig i ditt liv och att det är såhär du vill leva.
Körkortet rök innan du hann blinka, köra bil påverkad av metamfetamin kanske inte var så jävla smart va?
Och sen ett par öl på det också, ännu bättre eller hur?
Men vad gör väl det? Körkortet har ju bara kostat dig närmre 25 000kr och att du bara hann ha det i 10 månader är ju bara en bagatell.
Allt detta gör du med ett äckligt hånflin på läpparna, eftersom du är så jävla nöjd med dig själv som lyckats rasera ett helt liv på mindre än en månad.
Du är lyckligast när du får leva som du gör nu, säger du.
Hur mycket jag än skäller, bönar, ber och gråter för att få dig att tänka förnuftigt så hjälper det inte. Du ser det som en självklarhet att hålla på som du gör, trots att allt hade blivit så bra... du verkar jämföra det med självklarheter som att gå upp på morgonen.
Du har krossat mig totalt, slitit mig i 1000 bitar, spottat och stampat på delarna.

Och trots allt detta, så har du mage att ringa och gråta i telefonen och tycka synd om dig själv. Och det värsta av allt är att du förväntar dig att jag ska tycka synd om dig. Hur fan fungerar din hjärna egentligen? Det är jag som ska ringa till dig och gråta, det är jag som egentligen ska be dig dra så djupt ner i helvetet som du kan komma och aldrig mer prata med dig. Det är inte synd om dig, inte det minsta. Det är så jävla rätt åt dig att du mår dåligt att jag har lust att åka och hånskratta dig rakt i ansiktet och sedan spotta och stampa på resterna av dig!

Som man bäddar får man ligga och jag hoppas du ligger jävligt obekvämt.

Ciao!