® Fångad av tiden

Kunde självklart inte somna inatt, trots att jag inte sov speciellt länge igår morse.
Det är förmodligen böckernas fel, kan inte lägga dom ifrån mig.. måste läsa vidare.
Isfolket-böckerna har en tendens att krypa in i en, trollbinda en... man lever sig verkligen in i dom och känner det nästan som om man var knuten till personerna i böckerna.. det som är jobbigt just nu är att jag har kommit till bok 40 och det är bara 47 böcker, vilket betyder att dom snart är slut. Sen kommer jag vara tvungen att vänta i typ 10år innan jag kan läsa dom igen, för annars kommer jag ju kunna dom utantill när jag läser dom igen.

Jag har en fransk balkong där jag har satt upp en blomlåda på balkongräcket. Hur som helst, låg och läste och klockan var väl 4-5 imorse. Jag bor på 3e våningen, men plötsligt så är det någon som rör vid min balkongräcke, det dunkar i det.. blev ju skiträdd såklart, kan ju inte vara någon där utanför(?) men jag hörde ju att det var precis utanför min balkongdörr..
Det hade ju blivit ganska ljust ute och med hjärtat i halsgropen sätter jag mig upp i sängen och kikar fram bakom garderoben mot balkongen, haha där sitter det en stor jävla Skata och stirrar in genom fönstret på mig. Sedan fortsätter den med vad den höll på med, letar mask i min blomlåda och för ett jävla oljud. Sen hittade den något av intresse och flög iväg till, vad jag precis upptäckt, skatboet i trädet precis utanför mitt fönster. Skatungarna skrek som galna där ute och dom fortsatte väl tills klockan var 7 nånting, det var i allafall då jag somnade.

Vaknade vid 11.30 av att mamma ringde, skulle se om jag var vaken och hade åkt till arbetsförmedlingen och pratat med dom, nej det hade jag såklart inte. Jag sover, svarade jag. Ja jag hör det, jaja det är inte mitt problem. Gör som du vill, det är din framtid, sa hon...
Jo jag vet, men jag ska ju ändå upp till stan imorgon, så jag tänker ta det då.
Jag somnade om för att 45min senare bli väckt av Stefan (min chef) och han ville veta hur det hade gått att jobba i lördags, om jag var bättre i ryggen osv..
Nej, det gick inte bra att jobba, hade ont hela tiden. Vill prata med sjukgymnasten innan jag vågar börja jobba igen, för vem vet om jag pajar ryggen för all framtid?
Så började Stefan och Carina(andra chefen, Stefans syster) diskutera sinsemellan om hur vi ska gå vidare med det hela. Carina tycker det är hemskt att vara 20 år och redan sådana problem med ryggen och hon vågar inte ta på sitt ansvar att det blir kroniska problem.
Så frågar Stefan om jag tycker att vi ska plocka bort Strike från mitt schema (det enda som finns på mitt schema och som jag har haft sedan oktober-07) och sedan kan jag istället höra av mig om jag mår bra och se om det finns något jobb inne. Jag kunde ju bara hålla med, inte utan att faktiskt pusta ut lite av lättnad (SLIPPA HELGEEER!!!) 
men ändå la jag på med en känsla av att jag plötsligt blivit arbetslös(?) och alltså måste fundera ut vad jag ska göra nu?
Ska jag ta ersättning via Alfa-kassan eller uppsöka läkare och få förlängt sjukintyg?
Fattar ingenting nu, får ta och ringa mamma och höra vad hon tycker jag borde göra.
Mamma är bra att ha när man behöver svar på vuxenlivets frågor :D
------
Nu har jag pratat med mamma och hon tycker jag ska ta upp det på Arbetsförmedlingen imorgon.
Har kanske inte sagt det, men jag funderar på att ta CE-kort. Alltså långtradar körkort, för jag tycker verkligen det är kul att köra budbil och lastbil är ju visserligen mycket större men ändå i princip samma sak. Inte för att jag har någon direkt lust att göra nya teoriprov och uppkörningar, men man tjänar faktiskt riktigt bra inom lastbilsyrket. Det vet jag därför att mina föräldrar kör lasbil båda två. 20-25 000 kr i månaden skulle jag ju inte gråta över eller jo av lycka kanske : )
Så imorgon ska jag ta bussen upp på stan, gå till arb.förm., ta bussen ut till Skebäck och träffa sjukgymnasten och sen åka hem. Förhoppningsvis är jag klokare när jag kommer hem än när jag åkte, fått svar på lite frågor.



Ciao!