Mamma kom med postlastbilen och hämtade mig vid 10.30 och sen skjutsade hon mig till mitt jobb, jag skulle be om ett arbetsgivarintyg så jag kan ansöka om ALFA-kassa igen nu när jag tjänat ihop 80 tim i 6 månader. Sen skulle jag få hem min cykel som har stått vid Bring på Pilängen i typ en månad.. så cyklade jag hem, fyfan vad kallt det blåste, det värker i öronen efter att det har blåst kall luft på dom..
Men nu är den hemma iallafall, det är ju alltid något.
När jag var påväg hem på cykeln ringde dom från verkstaden där jag lämnat in bilen, batteriet är slutkört och det har blivit en kortslutning någonstans (fattade inte riktigt vad han menade men ja...) och ja, det blir att punga fram 2000kr till imorgon, GUD VAD KUL! Vart ska jag få dom ifrån? Jag har 400kr kvar, mina föräldrar har inga pengar att låna ut heller.. Ja, det är fan inte lätt. Man försöker vara positiv trots att det är svårt, man håller humöret uppe trots att man helst vill lägga sig ner och gråta, sen får man ett sånt här besked också.
Visst, det gick att cykla idag när det är töväder och ingen isgata, visserligen var det kallt men man kan ju ta på sig en halsduk, men jag cyklar INTE om det är isgata eller massor med snö, så är det bara.
Jag tog inte körkort för att jag skulle slå ihjäl mig på en cykel, då hade jag kunnat spara mina 10 000kr och använt dom till något annat.
Ja, jag vet fan inte hur det ska gå nu. Jag orkar inte tänka längre, får en hjärnblödning snart är jag rädd...

Nej nu ska jag inte sitta och hänga läpp, jorden har inte gått under...än iallafall.
: )

Nu ska jag bara vänta på att huvudvärken ska lugna ner sig sen ska jag plocka undan lite här, får ju kanske besök senare : )
Vi hörs och vad ni än gör, köp ALDRIG en Ford!
Ciao!