Idag vaknade jag vid 9 tiden, chockad över att inte blivit väckt av en klarvaken Casper. Satte mig upp och trodde såklart han låg här i sängen och sov, men nej. Ingen kisse någonstans, vad sjutton? "Casper, kom då pojken! Casper vart är du?" började jag ropa. Då kryper en yrvaken liten kille fram under min garderob, vad han nu har gjort där under det vet jag inte. Men han verkade ha hittat en annan sovplats, jag kanske har legat och snurrat runt för mycket så han tröttnade. Dum som jag är så somnade jag om med honom här i sängen, vi somnade ju faktiskt inte förrän ganska sent inatt.
Sen vaknade vi oanständigt sent, usch på oss.
Så ringde jag till pappa och kollade vad dom gjorde, sen åt jag frukost och så plockade jag fram kattburen och stoppade in Casper i den.
Vi skulle åka och hälsa på pappa, Anne-lie, Findus(katt) och Felix(Caspers bror) och även passa på att klippa av lite på dom nålvassa klorna som min lilla pöjk har. I bilen var det ju allsång som vanligt, Casper satte igång och tjöt i buren så det var otroligt. 
Sen kom min lillasyster Nathalie dit också, vi blev bjudna på god mat och katterna hade hur kul som helst tillsammans.
Busade och brottades så det slog gnistor omkring dem.
Efter ett par timmar börjar jag undra vart dom två små bröderna (Casper och Felix) har tagit vägen, Findus låg och sov på en stol. Tittade in i badrummet och där ligger dom, tätt intill varandra på badrumsmattan och dom ser ut som Jing oJang där dom ligger. Så söta, har hittat varann igen och jag fick en klump i magen eftersom vi snart skulle åka hem och Casper skulle bli ensam igen. Har så dåligt samvete att jag inte har råd att ha två katter, så Casper slipper vara ensam när jag inte är hemma eller inte kan busa med honom. Men dom kan ju ses ibland och det är väl huvudsaken att han får träffa andra katter då och då. Jag försöker göra det bästa av situationen.

Syskonkärlek på hög nivå : )

På vägen hem skrek han lite i början i bilen sen somnade han faktiskt och det var en lättnad att han kan slappna av såpass när vi åker bil. När vi väl kom hem så var Casper tillbaka i sitt gamla spår igen och verkar inte bry sig så mycket att han är ensam katt. Han har ju leksaker och så har han ju mig och jag försöker ju busa med honom så mycket jag kan. Kärlek får han ju så det räcker och blir över, jag myser med honom såfort jag kommer åt. Älskar när han är på goshumör och bara vill ligga och mysa :D
Kloklippningen gick inget vidare, han skrek som en stucken gris när jag skulle klippa dom så jag fick låna med klosaxen hem. Nu när han somnade passade jag på att klippa dom klorna jag kom åt och han brydde sig inte ett dugg, låg och spann bara. Kom inte åt alla tassar, men han är en hejare på att byta sovställning, så jag kommer snart åt fler klor : )
Visst, han kanske är i minsta laget för att få sina klor klippta, men det är för hans egen skull jag gör det. Han fastnar med dom överallt, när han busar på mattan så tar det tvärstopp när han ska springa iväg, klorna sitter fast i mattan. Därför ska jag klippa dom så han inte gör sig illa (eller mig) när han är busig...

Ringde förresten till dom som vi köpte katterna av för att ta reda på vilket datum dom är födda, det hade jag totalt glömt bort att fråga om. Så nu vet jag att Casper är född 5 juni 2008 : ) så den 5 juni 2009 blir det kattkalas med räkor och annat kisse-gott :P
Jag ska nog ta och åka till veterinären med honom och kolla lite, han kliar sig ganska mycket i öronen men det syns inget, så ska kolla om han kan ha öronskabb eller något. Ska även vaccinera honom, eftersom ALLA säger att man ska det och jag vågar nog inte trotsa ALLA. Är lite tveksam fortfarande, men jag vill ju göra det som är bäst för honom.
Sedan blir det ju kastrering, det kan han ju ha klart för sig. För här ska inte bli något kåtslag om nätterna när han blir könsmogen, nej fy. Minns hur det var när Sigge(min förra katt) blev könsmogen, det var ju inte tal om att man fick sova om nätterna, nej. Sen måste jag ju det ändå, för till våren ska han ju få vara ute i sommarstugan litegrann och då kan jag ju inte ha en katt som är mer intresserad av katthonorna runt omkring, än av att fånga råttorna som tror att dom får bo i sommarstugan. Då kommer han ju sticka så fort han blir utsläppt och sen vet man ju inte om man hittar honom igen.

Han är ju bara en liten bebis fortfarande. Blev 11 veckor gammal idag : )
Jag vet att min blogg har handlat väldigt mycket om Casper nu dom senaste dagarna, men det är väl det enda som händer i min tillvaro just nu. Och mina dagar går ju åt att vårda och bry mig om honom, så jag skriver ju bara om det som händer. Annars har inte mycket hänt här, jag ska väl fixa dom sista papprena som Försörjningsstöd ska ha in och sen är jag väl klar med det. Imorgon tänkte jag gå ut och gå litegrann, runt skogen eller något. Måste ju försöka vänja Casper att kunna vara ensam korta stunder åtminstone, för det är ju viktigt att han kan det. Om jag nån dag i framtiden får ett jobb, så kan det ju vara ytterst nödvändigt att han klarar av att vara själv.

Ja, nej nu är väl det jag hade att säga nerskrivet här. Jag återkommer om jag har något mer att berätta
Ciao!