Idag har ryggen verkligen inte samarbetat med mig alls.
Inte min energi heller.
Har varit en aning slö idag måste jag erkänna, inte gjort ett enda skit.
Bara legat och läst hela dagen, "Är det någon där?" av Marian Keyes.
Hon brukar oftast skriva böcker som i snitt är lyckliga och roliga,
men den här är faktiskt ganska sorglig måste jag säga.
Inte dålig alls, hon använder samma gamla skrivsätt,
men jag hade räknat med en lättsam bok.
Lite besviken men inte såpass att jag ratar boken.
Den kan ju vara bra ändå : )
Eller rättare sagt, den är bra. Jag har redan läst 210 sidor i den:P



Klockan 21 plingade det på dörren och mitt hjärta flög upp i halsgropen; vem sjutton plingar på min dörr såhär dags?
Med alla farhågor att det är nån idiot som jag verkligen inte vill ha in här, tassade jag mot dörren och kikade genom titthålet rakt in i min pappas ansikte. Phu, där ute står min pappa och min farbror och dom har bara vägarna förbi.
Dom kommer in en stund, min farbror Marcus (som bara är 2 år äldre än mig) har aldrig varit här förut och med tanke på hur det ser ut här, så kom inte min fina lägenhet till sin rätt. Han tyckte den var "soft" men jag tycker den är stökig och hade ingen lust att ens släppa in dom :P
Erbjöd dom kaffe, men klockan är ju ganska mycket och dom jobbar ju, så dom riskerade ju att inte kunna somna på några timmar då.

Har inte ens orkat logga in på min msn idag, orkar inte vara social eller trevlig alls.. :/
Så jag ska bara skriva dagens första blogginlägg och sen återvända till sängen och boken.

Imorgon blir det bättring, inga dåliga ursäkter.
Jag ska till försörjningsstöd och hämta papper och sen till Rent Hus för att lämna in mina arbetskläder.

Vi hörs, antingen senare eller imorgon.
Ciao!